Kyrkan

Hejsan!

2012-02-16 11:11 #0 av: Flubben

Hejsan!

Nu är jag inte medlem på den här sidan men jag hoppas att det är okej att jag skriver i alla fall. Det är nämligen så att jag har pojkvän som är väldigt djupt religiös och har växt upp i en kristen familj och jag är precis tvärt om. Jag har levt och växt upp i en ateistisk familj och är varken döpt eller med i svenska kyrkan för den delen. Vi har inte varit tillsammans så länge och allt funkar jättebra och jag tycker verkligen verkligen om den här killen. Jag skulle kunna leva livet ut med honom och för mig är hans religiösa del inget problem alls. Vi pratar dock en del och han har sagt att han inte vet om han kan leva med någon som inte är religiös för han saknar en viss gemenskap och självklart förstår jag ju inte vad det är han saknar eftersom jag inte är troende. Hur mycket jag än skulle vilja kan jag inte bli troende, jag kan inte bara "slå om" sådär öven en natt. Sen är det en annan sak också jag vill inte gifta mig, varken borgeligt eller i kyrkan. Jag tycker helt enkelt inte att det är något jag vill göra. Och det vill han och visst jag skulle kunna gifta mig med honom om det är viktigt för honom men blir det inte "fel" om jag skulle gifta mig i en kyrka då? Jag skulle inte heller ha några problem med att döpa framtida barn eller låta dem gå i kyrkan bara jag inte behöver göra det.

Jag kanske låter tvär och låst i mina "icketroende tankar" men jag har testat att följa med honom på söndagar och jag tycker att det är obehagligt. Jag är helt enkelt rädd i den miljön och blir väldigt osäker och rädd för att göra eller säga något som kan uppfattas som kränkande eller respektlöst. Jag tycker verkligen om idén men jag kan inte utöva det själv. Jag följde med honom en gång och jag tänkte aldrig mer men nu efter ett tag skulle jag kunna göra det för honom så jag vill, jag vill, jag vill men ändå inte. Det blir bara för hans skull jag skulle göra det och även om det låter gulligt i mina öron så låter det inte helt rätt..

Okej.. Jag vet egentligen inte riktigt vad jag ville komma fram till, känns dock sköt att få skriva av sig lite. Om ni har något tips på något eller någon idé så berätta gärna för själv cyklar jag bara runt i cirklar och vet inte riktigt vad jag letar efter Tungan ute Jag vet heller inte riktigt vilken grup jag ska sätta inlägget i så jag hoppas att det blev rätt.

Anmäl
2012-02-16 16:03 #1 av: Camillhe

Hej Flubben

Välkommen hit! Jag tycker det är väldigt fint att du är så ödmjuk inför din pojkväns tro, och jag förstår ditt dilemma. Tillhör han en frikyrka?

Jag tycker inte att du ska följa med honom om du tycker gudstjänsterna är obehagliga, det kan nog skada mer än göra nytta, däremot så tror jag på att prata, prata, prata med varandra om tron, om Jesus, få kunskap.

Jag har inga svar att ge mer än att jag tror det kommer att ordna sig för er på ett eller annat sätt bara ni är öppna med varandra. Ang giftemål så tycker jag på ett sätt att det är bra att du inte vill vara "falsk" och lova trohet inför Gud, men samtidigt så måste han nog få göra det, annars lever han i synd och då kommer han att må dåligt. Man måste ju inte gifta sig i kyrkan, man kan tex hyra in en präst och ha bröllop utomhus och man kan påverka ganska mycket vad man har för löften etc.

Anmäl
2012-02-16 23:10 #2 av: Woodland

Välkommen hit!  Jag skall be för dig och killen!

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2012-02-16 23:38 #3 av: Flubben

#1 Han är laestadian. Tack för tipsen! Glad Tänkte inte på att man inte behövde gifta sig i en kyrka Tungan ute

#2 Tack Glad

 

Anmäl
2012-02-19 19:02 #4 av: Flubben

Jag kan väl fortsätta på min tråd som jag redan har ^^ Är det något sätt man kan bli kristen på? Något tips för jag skulle kunna testa och se om det är något jag gillar, det kanske inte är så obehagligt som jag tycker just nu? Det skadar väl inte och testa? Tungan ute

Anmäl
2012-02-19 19:42 #5 av: OlgaMaria

Vilken fin inställning du har. Nej det skadar verkligen inte att testa. Antingen finner man något värdefullt eller så gör man det inte.

Hur känner din pojkvän inför andra kyrkor? Är det hans kyrka som gäller eller känner han samhörighet med andra kristna? Kollade lite kyrkor där du bor. Om du vill kanske du kan besöka EFS i Piteå. Googla det. :) Laestadian-kyrkan är lite speciell jämfört med andra kyrkor. Vet inte hur det är där förstås och så är det skillnad på olika personer. En god vän till mig har också en pojkvän som är Laestadian men han och hans familj är lite friare än vad en del andra är.

Önskar dig allt gott!!

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2012-02-19 20:07 #6 av: white lady

Mina tankar går till Jesus. Va han Kristen ?

Anmäl
2012-02-19 22:54 #7 av: Woodland

# 6

Han är Gud och Guds Son.  De som följer Honom kallas kristna.

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2012-02-19 23:29 #8 av: Camillhe

Har du läst Bibeln? Jag tror att en bra grundkunskap om vad kristen tro är,  är en bra början. Många blir kristna genom upplevelser, men vet sedan inte vad kristen tro egentligen handlar om.

EFS är en ganska lugn och sansad frikyrka, lite åt det högkyrkliga hållet, det var ett bra förslag att testa att gå dit. Samtidigt så behöver du inte gå till en kyrka för att bli kristen.

 

Anmäl
2012-02-19 23:49 #9 av: white lady

# 7.

Självklar är han Guds son. Men hur många följer det Jesus ville.

Inte alla som kallar sig kristna i alla fall.

Med tanke på vad  Flubben tog upp.

Jesus stog ju för den fria viljan. Kyrkan vill ju begränsa.

Då undrar jag bara varför Flubbens pojkvän inte kan älska och leva med henne utan krav.

Anmäl
2012-02-19 23:53 #10 av: Camillhe

White Lady, jag tycker dina frågor blir OT i Flubbens tråd, och ber dig därför starta en ny tråd om det du vill prata om.

Anmäl
2012-02-20 08:23 #11 av: OlgaMaria

#10 Instämmer

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2012-02-20 16:28 #12 av: Flubben

#5 Han har inget emot andra kyrkor och vad jag har förstått så är det inte bara hans kyrka som gäller han vill nog mest dela samhörigheten som kristen.  Jag har förstått att  Laestadian-kyrkan är lite speciell men så vitt jag har förstått det är han och hans familj lite friare än vad jag har hört att de kan vara.

Tack för tipset! Ska kolla upp EFS Glad

 

#8 Nej jag har inte läst Bibeln men jag har tänkt och införskaffa den innom kort. Den ska ju finnas i bokhyllan i vilket fall tycker jag Glad

 

#9 Det är ju inte så att han tvingar mig till något, utan det kom mer på tal och då ville jag inte ens tänkta tanken på religion då det skrämde mig en smula. Men nu när det har smält in lite så tänkte jag varför inte. Sen har han väl inte sagt ordagrant att han inte kan tänkas leva med mig om jag inte vore kristen utan mer att han tror att det kanske kommer bli ett problem men men den dagen den sorgen Flört

 

Sen kan jag väl nämna att jag har börjat be, ja jag skulle nog kalla det att be, i alla fall på mitt lilla vis för att vänja mig vid tanken och se hur det känns. Och det känns bra man känner sig på något sätt lite gladare. Jag har ju i och för sig alltid pratat med mig själv men det känns lite bättre om man riktar det till någon. Samtidigt har jag lite svårt för det men det är definitvit något jag kommer att fortsätta med! Glad

Anmäl
2012-02-20 16:52 #13 av: white lady

# 12 Tack för ditt svar  *_*

Detta kommer bli bra.

Gud är både rolig och givmild  Flört

Anmäl
2012-02-20 18:39 #14 av: Camillhe

Jag blir så glad över ditt öppna sinne!

Matteus 7: 7 "Bed och ni skall få, sök och ni skall finna, bulta och dörren skall öppnas för er. 8 Ty var och en som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dörren öppnas."

Anmäl
2012-02-20 18:42 #15 av: OlgaMaria

#12 wow så härligt allt det du skriver. Bön är en underbar början att närma sig Gud för i bönen handlar det om du och han och att få ha en egen relation och upplevelse är verkligen vad som behövs för att känna glädje i sin tro. Härligt! Den som söker han finner står det i Bibeln. :)

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2012-03-02 20:38 #16 av: ntkristenigen

Det är klart att tro och kristendom kan verka skrämande i början. Hur kan man tro på något som inte syns, hörs? Hur vet jag att biblen är sann? Kommer jag att hamna i en underlig sekt? Kristendom består i en massa förbud, inget sex, fester, öl och att tvingas gå till kyrkan där alla verkar ha mentala problem!

Men om man tänker lite längre och vänder på steken var i ligger nackdelarna i att vara Kristen? Vågar jag närma mig tron, finns det något farligt i den?

Gud vill att jag är trogen min man och han trogen mig, bra dåligt avgör själv?

Gud vill att man respekterar andra människor och bemöter dem som man själv vill bli bemöt.

Gud vill att man tror på honom av frivilja, Han är kärlek och klokhet men har också humor.

Hur är det med sex öl och fest, kommer jag att leva tråkigt resten av livet? Det finns inget hinder att du och din blivande make tar ett glas vin en fredagkväll. Fest är det ofta i kyrkan men den slutar iregel inte med att man mår skit dagen och skäms för det man gjort. Sex kan man ha hur mycket man vill med sin man/fru.

så, det mesta är okej men i en sund form, eller vad tycker du? Detta ä naturligtvis bara förhållningssätt tro är något annat. 

Låt mig kasta ut en förnutfsfråga, om allt liv består av rörelse, energi som frigörs, ja du kommer säkert ihåg kemin i skolan, VEM startade då dena rörelse?  

Anmäl
2012-03-07 04:41 #17 av: Flubben

#16 Tack för ditt svar! Jag håller med dig och jag kan säga att jag tror på något men jag vet inte vad än. För tillfället läser jag Bibeln med stor förtjusning och det här med alkohol är inga problem då jag är nykterist sen alltid Glad

Jag trivs med det lilla religösa i mitt liv och jag vet inte om det egentligen räknas som något men i mina ögon är det ett stort steg och jag börjar så. Jag har inte sagt något än till min pojkvän men planen är att jag ska berätta det för honom när jag vet lite mer själv vad jag tycker, tänker, vill och framför allt tror. Dock tror jag att han har sina aningar då jag pratar mycket mer om det, läser Bibeln och ber honom att be sin kvällsbön högt men men vi får se vad som händer och tack för all hjälp här det känns verkligen bra att jag vände mig hit!

Anmäl
2012-03-07 08:49 #18 av: OlgaMaria

Vad härligt det låter Flubben!! :) din pojkvän är säkert jätteglad över ditt intresse också. :) som troende är inte det viktiga att dela livet med nån som kommit lika långt eller längre som en själv, utan att få dela det med någon som är på väg på samma väg som en själv! :) så härligt att du läser Bibeln! :)

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2012-03-07 12:55 #19 av: Woodland

Bra Flubben!  Fortsätt bara!Glad

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2013-08-23 19:37 #20 av: Flubben

Hej! Tänkte uppdatera lite faktiskt Glad

Det har helt enkelt gått lite fram och tillbaka för min del. Det var ett tag där då jag kände att det gick ganska bra, jag var inte övertygade men det rullade på. Vi pratade om det, jag visade den här tråden, jag följde med på söndagar. I det stora hela hade jag kanske inte så stor koll på allt men det kändes bra och började bli en del av vardagen. Sen slog allt lite bak ut och jag slutade följa med på söndagarna men vi bad tillsammans på kvällarna och pratade en del om tro, mest om hans då jag inte kunde definiera min tro och kände lite besvärad om att prata om det hela. Vi läste även parallellt i skolan om religion och jag kände även då att kristendomen och jag inte riktigt var helt överens men jag tänkte inte stänga ner helt.

I påskas så var vi ner till min familj i Stockholm och jag och min kille var på nattvard (tror jag att det var då?) i Engelbrektskyrkan och det var väldigt fint och jag tyckte väldigt mycket om prästen. Vi pratade lite med honom efter hela gudstjänsten också och det gick relativt bra (lite pressad kände jag mig, har lite svårt att präster, i alla fall de jag träffat, inte riktigt förstår min osäkerhet över hela delen med tro) och det slutade med att han sa att vi skulle komma tillbaka om ett par år så skulle han viga oss Skämtar

För ett par månader sedan kände jag att jag ville ta lite avstånd från att leta efter tron på Gud och valde att göra det, det kändes helt plötsligt som om det var väldigt viktigt utåt (i alla fall när det kom till killens familj) att jag skulle vara med och det kändes som om jag gjorde det för deras skull och inte för min. Kan väl tillägga att de inte är särskilt förtjusta i mig och jag har inte riktigt listat ut varför än men kan gissa att det har något att göra med religionen eller avsaknaden av den. Så jag slutade med allt, med söndagarna, med bönerna och vi pratade inte så mycket mer om det. 

Idag har jag ingen aning om var jag står, jag är med och ber kvällsbön när jag känner för det, kan följa med en söndag eller gå själv när jag har lust. På ett sätt känns det som jag är "deltidskristen" (fruktansvärt uttryck jag vet, men kan inte beskriva det på annat sätt), jag vill inte säga att jag har en svag tro för det har jag nog inte, utan jag har bara inte hittat den än,i  alla fall inte helt och hållet. Ibland vill jag delta och då gör jag det. Jag har valt att sluta leta efter tron men om jag finner den kommer jag tacksamt ta emot den. 

Jag tror att jag har insett att man måste hitta sin egen tro på sitt eget sätt. För mig fungerade det inte att leta och vara med aktivt för det kändes mer som om jag gjorde det för att jag behövde det och för andras skull istället för min egen så nu utövar jag min tro (fortfarande väldigt odefinierbar men ändå!) när det passar mig och jag känner att jag vill och behöver för min skull.

Så nu vill jag bara tacka alla för det fina stöd jag fick här och hoppas att ni har det riktigt bra!

Guds frid!

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.