Livsfrågor

Mera dikter

2011-11-30 19:51 #0 av: OlgaMaria

En av mina...

 

Jagkanintemer

För 
insnärjd

jagkanintemer.

Vart då gå?

Till mig
timme efter timme
dagar.

Jagkaninte.

Rastlöshet. 
Stelhet.
Mitt hårda hjärta.




Så långt som öster är från väster
tar han det ifrån mig.

Vid hans fötter
släpper jag tårarna.

När jag ropar,

krossar,

min självtillvändelse.

 

Han ger mig ett hjärta
skört och levande
tillbedjande.

Gud, Du kan

mycket mycket mer.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2011-11-30 19:55 #1 av: OlgaMaria

Ny

 

Du har väntat mig, sett mig, 
från skapelsens första andetag.

Alltid har du varit här
och jag har nyss funnit dig.

Blir mer än vad jag varit,
blir till, mer än när jag föddes

- när din renhet tvättar min själ.

Jag vet, du är.


Nu är nya ord.
Nu är nytt
allt jag är
till dig.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2011-11-30 19:55 #2 av: OlgaMaria

Känn er fria att posta fler dikter här om ni skrivit något eller kommentera. :)

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2011-12-01 00:36 #3 av: [Nidlo.]

FintGlad dikten i #1 var riktigt bra!

 

Anmäl
2011-12-01 05:34 #4 av: OlgaMaria

Tack Nidlo! :)

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2011-12-28 18:12 #5 av: Highness82

En natt hade en man en dröm. Han drömde att han gick längs en strand tillsammans med Gud. På himlen trädde plötsligt händelser från hans liv fram. Han märkte att vid varje period i livet fanns spår i sanden av två par fötter: det ena spåret var hans, det andra var Guds.

 

När den sista delen av hans liv framträdde såg han tillbaka på fotspåren i sanden. Då såg han att många gånger under sin levnadsvandring fanns det bara ett par fotspår. Han märkte också att detta inträffade under hans mest ensamma och svåra perioder av sitt liv.

 

Detta bekymrade honom verkligen och han frågade Gud om detta. "Herre, Du sa den gången jag bestämde mig för att följa Dig att Du aldrig skulle överge mig utan gå vid min sida hela vägen. Men jag har märkt att under de allra svåraste tiderna i mitt liv har det funnits bara ett par fotspår. Jag kan inte förstå att Du lämnade mig när jag behövde Dig mest.

 

HERREN svarade: "Mitt kära barn jag älskar dig och skulle aldrig lämna dig under tider av prövningar och lidande. När du såg bara ett par fotspår - då bar jag dig.

Anmäl
2012-01-11 12:52 #6 av: julklappen

När mörkret faller, då faller även mina tårar.Tårar som min kind fårar.GUD vet allt och ser allt. Jag lämnar mitt liv i GUD,S händer, jag orkar inte mycket längre snart.Men om det finns en GUD som på mig lyssnar,så vänder mitt liv och det blir snart en riktig fart. Gud vet hur många tårar jag fällt,och om jag sprat alla mina tårar,hällt dem i ett hav.Då skulle det ha blivit översvämmining.Men jag litar helt på GUD.Vem ska man annars helt lita på? det undrar ni väl lik som jag? Och  de flesta kanske lik som jag, ställer sig den frågan.Det kan ni väl förstå?

Anmäl
2012-01-11 14:23 #7 av: OlgaMaria

#6 Vad fint!

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2012-01-12 15:21 #8 av: julklappen

Tack TheresiaW.Här kommer en till: Hur många sitter ensamma och bortglömmda just nu?

Gammla som unga, de har säkert slutat för länge sedan att sjunga.

Kanske de har haft förr glada dagar, men till slut livet för de alla ensamma och bortglömmda livet vände.

Ensam och bortglömmd är inget kul,tänk på hur de har det då varge jul.

Anmäl
2012-01-12 15:31 #9 av: julklappen

En Ros du gav till mig, jag glömmer det ej.

Nu växer den så vackert på sin plats.

I sol och sköna sommardagar,jag ser på den och minns.

Jag vet och jag minns,att du någonstans endå finns.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.