Livsfrågor

Något jag funderat på länge.

2011-04-13 17:15 #0 av: [Morfalum]

Hejsan allihopa, se inte detta som provokation. Jag är bara nyfiken.

Jag syndar varje dag. Jag gör precis vad jag känner för utan att skada någon eller kränka någon som inte förtjänar det.

Men hur ser ni på mig? Ser ni ner på mig? Känner ni förakt?

 

Was ist ist, was nicht ist ist möglich!

Anmäl
2011-04-13 17:59 #1 av: Woodland

Se, i synd är jag född, och i synd har min moder avlat mig. Psalm 51:7

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2011-04-13 19:12 #2 av: [Morfalum]

Synd är alltså ofrånkomligt och naturligt därmed. Jag kan inte annat än hålla med Tungan ute

Was ist ist, was nicht ist ist möglich!

Anmäl
2011-04-13 19:27 #3 av: OlgaMaria

Enligt bibeln är du en slav. Var och en som syndar är slav under synden. Djävulen drar näring ur vår synd och driver oss att synda. Den vägen kan börja trevligt men blir mer och mer förslavande och deprimerande med tiden. En vana av synd blir snart ett beorende som är svårt att kontrollera och det är ingen rolig upplevelse att känna att man inte orkar styra sig själv. Man slutar göra saker för att man vill göra det och gör de istället för att man har begär efter att göra det.

Jag ser knappast ner på dig men jag tycker väldigt synd om dig för jag vet väldigt mycket om hur synd fungerar och arbetar för att ta över oss.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2011-04-13 21:42 #4 av: [Morfalum]

Jag vill inte ge mig en på en etisk diskussion här, det kommer inte leda någon vart, men indulgence not compulsion heter det i The satanic bible. Jag refererar till den som representativ för min etik och denna bok adresserar precis det du beskriver. Jag skriver detta för att visa att synd inte nödvändigtvis leder till ett sådant amoraliskt tillstånd.

Vad jag vänder mig emot är att ha "förbud" mot vissa handlingar som kommer ifrån ett väsen externt ifrån mig själv och som överhuvudtaget i min mening inte existerar, men det betyder inte att jag kan stifta mina egna "budord". Vi lever i ett samhälle där vissa saker krävs av oss därför krävs att vi inte hänger oss åt alla behov vi må känna, Laveyister som jag hänger oss bara åt de behov vi vill hänge oss till. Och vad din Messias än säger, det funkar för mig.

"Synden" kan bara ta över oss om vi låter den göra det, jag behöver inte en gud för att ha en riktning och en moral, en gud för att inte låta mina påträngande drifter styra mig. Jag är min egen gud. Det gäller inte nödvändigtvis för dig eller några andra men det gäller för mig och därför är det meningslöst att diskutera.

Tack för att ni delar era tankar, väldigt intressant att höra.

Was ist ist, was nicht ist ist möglich!

Anmäl
2011-04-13 22:22 #5 av: Emmyjane

Synd är väl inte bara handlingar? Det är att missa målet, målet i den kristna tron är väl att leva i en relation med Gud och Jesus?

Är Jesus din Herre, är du beroende av honom?

Jag kan inte se ner på dig. Om du väljer att inte ha en relation med Jesus så är det ditt liv. Jag kan inte göra något eller säga något som ändrar din åsik, så vidare du inte vill själv. Vill du söka Gud så finns han ju där. Han älskade dig när du bara var ett foster i din moders mage.

Jag kan också erkänna att vi är spegelbilder av Gud, men helt gudomlig kan jag inte bli. Jag är bara msk. Dessa är mina åsikter, färgade av den kristna uppfostran jag har. Jag känner mig inte Kristen, men jag vill vara Kristus efterföljare. Kristuslik, men jag har långan väg att gå.

 

Anmäl
2011-04-13 22:31 #6 av: [Morfalum]

#5 Jag förstår. Tack för att du delade med dig.

Was ist ist, was nicht ist ist möglich!

Anmäl
2011-04-13 22:40 #7 av: ekorren

Ah intressant tanke det här med synd.

(Nej jag är inte troende på något sätt....bara en människa bland andra.)

Synd för mig är en konstruktion. Fick den insikten ett par år sedan då jag läste om en indian som berättade att synd är en helt främmande tanke i deras sätt att se världen. Det finns inget ont eller gott. Däremot finns det bra och dåligt.

Att t ex göra någon illa är dåligt, det känns inte bra för någon part. Men synd? Nej.

Har du gjort något som inte känns bra, gör det inte igen bara. Det finns ingen synd att ha ångest över, bara en insikt att det inte blev bra och det finns bättre sätt.

Har du gjort något som känns bra för dig eller någon annan. Gör det igen så blir det en bättre, gladare värld att leva i.

Att synd skulle vara en självklar och universellt begrepp är helt fel. Det är i själva verket ganska udda.

Anmäl
2011-04-13 22:43 #8 av: ekorren

Att tankar skulle vara syndiga är ännu mer udda....skadar tankar någon?

Anmäl
2011-04-13 23:04 #9 av: [Morfalum]

Intressant, detta med rätt och fel. Tankar kan nog skada dig själv och andra om du fastnar i t.ex. negativa tankemönster och blir en bitter deprimerad människa (haha dåligt exempel men så ofarliga är nog inte tankar). Men återigen, det är inte synd isåfall, det är dåligt.

 

Was ist ist, was nicht ist ist möglich!

Anmäl
2011-04-13 23:22 #10 av: ekorren

Så sant! Det var nog mest att skada andra jag tänkte på. Flört

Anmäl
2011-04-14 08:00 #11 av: OlgaMaria

Vad hjärtat är fullt av talar munnen, står det i bibeln. Så våra tankar påverkar nog oundvikligen också vår omgivning i slutändan.

Men är det inte lika viktigt att se saker som kan skada oss själva som saker som kan skada andra? Jag tycker det är lite knasigt att rättfärdiga saker för att "de inte skadar någon annan" men de kanske skadar personen själv mycket.

För övrigt är synden inte fiende mot Gud. Vi kan inte göra honom nöjd genom att försöka låta bli att synda. Synden är våra själars fiende. Gud blir nöjd om han får hjälpa oss att försvara oss mot den.

Bibeln säger att allt som inte sker i tro är synd. Det betyder väl att som kristen är tanken att vi ska leva hela våra liv i samklang med Gud och hans ande i våra liv. Synd är att leva borta från Gud. Det är dåligt, för oss själva. Rättfärdighet är att vara förlåten genom Jesu blod och ha överlämnat sitt liv till Gud.

Det är inte kunskap om rätt och fel som ger oss insikt om synd, utan det är kunskapen om Gud och hans närvaro som ger oss insikt om synd. Därför är den här världen okunnig om vad synd är. Många vill inte se och då kommer de heller inte att få se.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2011-04-14 18:40 #12 av: Woodland

Ja, arvssynd är ett tillstånd.  Men Guds ord säger bl. a. . .

Jesus svarade dem: »Sannerligen, sannerligen säger jag eder: Var och en som gör synd, han är syndens träl. Joh. 8:34

Ty den lön som synden giver är ( evig) döden, men den gåva som Gud av nåd giver är evigt liv, i Kristus Jesus, vår Herre. Rom. 6:23

Och såsom det är människorna förelagt att en gång dö och sedan dömas,  Heb. 9:27

Ty »han (Gud)skall vedergälla var och en efter hans gärningar».Evigt liv skall han giva åt dem som med uthållighet i att göra det goda söka härlighet och ära och oförgänglighet. Men över dem som äro genstridiga och icke lyda sanningen, utan lyda orättfärdigheten, över dem kommer vrede och förtörnelse. Ja, bedrövelse och ångest skall komma över den människas själ, som gör det onda, först och främst över judens, så ock över grekens. Rom. 2:6-9

Och eftersom de icke hade aktat det något värt att taga vara på sin kunskap om Gud, gav Gud dem till pris åt ett ovärdigt sinnelag, till att bedriva otillbörliga ting. Rom 1:28

 

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2011-04-15 14:47 #13 av: ekorren

Kan man inte tänka en tanke utan att den alltid måste resultera i tal eller handling så är det snarare impulskontrollen som brister inte ens tankar. Nu pratar jag om "normala", friska människors tankar. Tro mig...dom kan vara nog så skumma! Skrattande

#11 Jo naturligvis ska man inte skada sig själv heller du har så rätt. Lite ironiskt nog är det min kristna uppfostran som säger att tänka på andra före mig själv. Flört Intressant skrivet..måste fundera lite närmare.

 

#12 Skulle vara trevligt att höra vad du säger själv.

 

Jag vill inte kidnappa tråden att handla om synd...om ni inte vill förstås.

Skulle vara kul att höra fler synpunkter på TS frågor istället.Glad

Anmäl
2011-04-15 16:12 #14 av: OlgaMaria

#13 Älska din nästa som dig själv. :) Det innebär ju dock att desto mer jag älskar mig själv desto mer kan jag älska andra.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Anmäl
2011-04-15 16:49 #15 av: Woodland

# 13

Håller helt med # 11 - Vad hjärtat är fullt av talar munnen, står det i bibeln. Så våra tankar påverkar nog oundvikligen också vår omgivning i slutändan.

 

Ett illfundigt och fördärvat ting är hjärtat framför allt annat; vem kan förstå det? Jer. 17:9

Guds lösning på problemet är sinnesförändring -

Och jag skall giva dem alla ett och samma hjärta, och en ny ande skall jag låta komma i deras bröst; jag skall taga bort stenhjärtat ur deras kropp och giva dem ett hjärta av kött,så att de vandra efter mina stadgar och hålla mina rätter och göra efter dem, och de skola vara mitt folk, och jag skall vara deras Gud. Hes. 11:19

Och jag skall giva eder ett nytt hjärta och låta en ny ande komma i edert bröst; jag skall taga bort stenhjärtat ur eder kropp och giva eder ett hjärta av kött. Jag skall låta min Ande komma i edert bröst och så göra, att I vandren efter mina stadgar och hållen mina rätter och gören efter dem. Hes. 36: 26-27

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2011-04-15 23:20 #16 av: ekorren

Det är synd att tankar ska vara så "farliga".....alltså inte synd utan bara synd så att säga Flört

Anmäl
2011-07-07 12:52 #17 av: niclas-e

Hej Morfalum

Nej, ser ner på någon som säger sig leva i synd gör vi nog inte.
Jesus var väldigt tydlig med att vi alla lever med det Bibeln kallar synd. Jag tanker ofta på när Judarna skulle stena en kvinna som levde i vad de ansåg vara synd.
Jesus sa att den som själv aldrig har syndat får kasta den första stenen.
Alla som stod där insåg att de själva inte var bättre än kvinnan de skulle avrätta, och gick där ifrån.

Jag får lite tankar när jag läser dina inlägg, och hoppas du skulle vilja förtydliga lite hur du tänker.

Jag hoppas du inte anser detta vara en etisk debatt, utan förstår att jag mer blir nyfiken på hur du tänker.

Till att börja med skriver du att du gör precis det du känner för, så länge det inte skadar eller kränker någon annan som inte förtjänar det.

Hur bedömer du huruvida dina handlingar skadar eller kränker någon?
Jag inbillar mig att det är lätt att se att någon blir skadad om du slår honom, men om det är en handling som inte är tydlig.
Kanske står ni i biljettkön till en konsert och du knuffar och armbågar dig fram för att få bättre platser. Har du då kränkt dem som du knuffat dig förbi? Är det en dålig handling?

Likaså undrar jag hur du avgör vem som förtjänar att bli skadad eller kränkt. Avgör du det själv, i vardagen, eller vem är det som dömer i den frågan.

Du skriver också att vi inte kan skriva våra egna budord, utan att samhället vi lever i måste skapa lagar och regler för att vi ska kunna leva tillsammans. Är det rätt uppfattat?

Du skriver vidare att vi inte kan ge oss hän åt varje begär vi känner, utan bara de vi vill ge oss hän åt?
Vad är det som avgör vilka begär vi vill ge oss hän åt, när vi inte kan ge oss hän åt alla?
Bedöms det efter kriterierna att det inte ska skada eller kränka någon och att inga av samhällets lagar ska brytas, eller hur resonerar du då?

Jag reflekterade också över att det verkar vara skillnad på synd och dåliga handlingar.
Det hade varit intressant om någon velat utveckla det resonemanget lite.

Jag hoppas att ni har överseende om detta blev lite etisk eller filosofiskt, och att jag inte kapade tråden för mycket.

/Niclas

Anmäl
2011-07-08 16:38 #18 av: Woodland

 

# 17

Jag reflekterade också över att det verkar vara skillnad på synd och dåliga handlingar.
Det hade varit intressant om någon velat utveckla det resonemanget lite.

Som Martin Luther sade - Vi syndar därför att vi är syndare.

Handlingarna är en frukt av tillståndet (arvsynden).

Morfalum skrev i # 4 -  Vad jag vänder mig emot är att ha "förbud" mot vissa handlingar som kommer ifrån ett väsen externt ifrån mig själv och som överhuvudtaget i min mening inte existerar,. .  .-

och

Laveyister som jag hänger oss bara åt de behov vi vill hänge oss till.

 

Denna inställning ger en bedräglig känsla av "frihet" och som är ju faktiskt beskriven i bibeln -

2 Pet. 2:19     -Man blir inte frälst genom att göra goda gärningar, säger de, så ni kan lika gärna synda.    Gör vad ni vill!   Var fria!  - Men de som erbjuder denna frihet från lagen, är själva slavar under synd och förnedring, för en människa är slav under det som behärskar henne.

 

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2011-07-08 23:53 #19 av: niclas-e

#18

Hmm, jo jag är med på att vi syndar därför att vi är syndare. Att vi inte har möjlighet att inte synda enligt Bibelns kriterier.

Det jag funderar på är om en dålig handling och en synd inte är samma sak. Kan en synd vara en synd utan att vara en dålig handling (eller tanke eller liknande) och kan en dålig handling vara dålig utan att vara en synd?

Är det inte två namn som egentligen beskriver samma sak?

Om människor hade haft möjlighet att bara göra goda och bra gärningar, hade då synden inte existerat?

Kan man kanske fundera vidare och säga att på samma sätt som människan är okapabel till att inte synda, är hon också okapabel till att inte "göra" dåliga handlingar?

I så fall säger ju indianen samma sak som Jesus, om du gör något dåligt gör det inte igen och om du gör något bra så fortsätt med det.

Det är bara orden som skiljer.

Skilnaden är att vi har någon att säga förlåt till, och få förlåtelse av när vi misslyckas, men det saknar indianen.

Är det någon som hänger med i mitt resonemang, eller har jag tagit i för mycket?

Anmäl
2011-07-10 12:02 #20 av: Woodland

# 19

Nej, du har inte tagit i för mycket.  Vi är vana med att ge och ta rätt så rejält här på forumet.  Flört

Ursäkta mig om jag upprepar det du redan vet.  Väldigt kortfattat -  Orden som översätts till synd i NT är harmartano (Gr.) - betydelsen är att "missa målet."  Harmartema är en överträdelse mot en gudomlig lag.   Harmartia är substantivet.


Mina tankar gällande dina frågor -

Ofta är synden definierad klar och tydlig i bibeln som t.ex. mord, lögn osv.

Men vad är en "dålig handling"?  Definitionen av vad som är en "dålig handling" kan formas av den församling/samfundsskultur eller samhällskultur man lever i.  Ibland är en bra handling i en kultur en dålig handling i en annan.  En sak som är en dålig handling i en kultur (fast inte enligt bibeln) kan ändå bli till synd för oss om vi överträder vårt samvete eller om vår gärning inte sker i tro.

Ta till exampel maten som Paulus talar om i Rom.14.  (v 2-3)  - Vissa åt inte kött pga risken att den offrades till avgudar innan den såldes på marknaden.  Andra åt köttet för det var helt övertygade att det inte hade någon som helst betydelse. (v. 14  - 15)    Vissa drack inte vin och andra gjorde det.  Kunde köttätande bli en "dålig gärning"?  Ja, om den köttätande troende sårade sin "svagare" trosyskons samvete.  Så en helt legitim sak kan bli till en stötesten och en kärlekslös handling - när det inte sker i tro och därmed blir till synd. (v. 21)  Så här ser vi att en helt legitim sak kan bli till synd.

Sedan om vi bedömer en sak som en "dålig handling" och den sårar vårt samvete tror jag att vi begår synd - vi missar målet - dvs.en handling som vårt samvete kan godkänna.  1 Kor 8:12    Om vi läser Luthers korta förklaring är syndens tendens i den mänskliga naturen pga arvsynden.  Jag tror inte att vi kan utföra någonting som är gott i Herrens ögon förutom med Guds nåd och den helig Andens hjälp.  Jes. 64: 5-6 t.ex.  

I och med att jag antar att synen på rättfärdighet är helt annorlunda bland indianers därför att deras gudsbild är inte enligt vad vi har i bibeln, drar jag slutsatsen att  deras sätt att betrakta goda och onda gärningar skiljer sig totalt från Jesus lära.

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2011-07-10 12:58 #21 av: scout

Till #19 niclas-e som skrev:

Det jag funderar på är om en dålig handling och en synd inte är samma sak. Kan en synd vara en synd utan att vara en dålig handling (eller tanke eller liknande) och kan en dålig handling vara dålig utan att vara en synd?

Är det inte två namn som egentligen beskriver samma sak?

Om människor hade haft möjlighet att bara göra goda och bra gärningar, hade då synden inte existerat?

Kan man kanske fundera vidare och säga att på samma sätt som människan är okapabel till att inte synda, är hon också okapabel till att inte "göra" dåliga handlingar?

 

För mig innebär begreppet synd en handling, tanke, vilja som är skild ifrån Gud. Dvs allt vi gör som vi inte gör i gemenskap med honom, ledda av den helige Anden, Guds Ord (Bibeln), eller uppenbarelse och närvaro av Gud, Jesus och den helige Anden, det gör vi skilda ifrån Honom, och då är det synd. Enklare uttryckt synd är en handling skild ifrån Gud, varken mer eller mindre...

Så huruvida handlingen som sådan är i världslig mening dålig eller ond eller elak eller taskig eller självisk osv spelar egentligen inte så stor roll. All handling skild ifrån Gud visar på brist på tro, tilltro, tillit till Gud. Och det är synd i sig. Så jag anser att utifrån hur Gud beskriver hur Han vill att vår relation ska vara till Honom och till Jesus och den helige Anden, så kan även en i världslig mening god handling också vara en synd och något som inte behagar Gud. Tex om en människa gör en massa saker som vi i världen kan se som goda gärningar, tex skänker pengar eller idkar välgörenhet i Guds namn, men inte i hjärtat är ledd av Gud, så kan även det vara synd. Trots att handlingarna i sig inte har ett ont uppsåt. Tror man som jag gör, så är vi i världen antingen ledda av världens furste, dvs djävulen, eller av Gud. Dvs en slags tredje väg där jag gör som jag vill existerar inte. Bara okunskap om att vara styrd... Skillnaden mellan de olika styrena är att Gud vill styra oss till frihet medan djävulen vill sätta oss i bojor.

Men vi människor vill gärna tro att vi kan styra själva och därmed kan även en människa som till synes är gudfruktig, synda. Precis som på Paulus och Petrus tid är det i realiteten mycket få människor som verkligen följer Gud i sina liv på jorden. Tack och lov, så krävs ju inte det för att få komma till himlen när man dör... Men det gör världen till en mindre angenäm plats än den skulle behövt vara... tror jag.

Om människor hade haft möjlighet att bara göra goda och bra gärningar, hade då synden inte existerat?

Som jag ser det så skapade Gud världen till att vara god. Han säger i första mosebokens första kapitel att han såg på allt han hade skapat och såg att det var gott, "mycket gott" tom... I Edens lustgård så levde människan i gemenskap med Gud. Och i gemenskapen med Gud finns ingen synd. Så i den meningen anser jag att om människan inte valt bort Gud i Eden, så hade vi kunnat leva i världen än idag utan synd. Guds natur är kärlek och liv. Syndens natur är död och hat. Men Gud gav människan fri vilja och möjligheten att kunna välja bort Honom genom kunskapens träd. Och det valet gör vi alla någon gång i livet. Vi väljer bort Gud dels för att vi inte ser honom tydligt nog i världen men framförallt för att vi vill få styra och bestämma själva över våra liv. Men genom Jesus erbjuder Gud alla människor att kunna återvända till gemenskapen med Honom igen. Och i den gemenskapen finns ingen synd. Sålänge världen finns däremot så finns synden i världen och så även möjligheten att synda även för kristna. Och trycket ifrån världen är stort på var och en, så att i världen leva fri ifrån synd har ingen människa klarat utom Jesus. Och även han klarade det bara genom total gemenskap och underkastelse till Gud.

Kan man kanske fundera vidare och säga att på samma sätt som människan är okapabel till att inte synda, är hon också okapabel till att inte "göra" dåliga handlingar?

Jag tror egentligen inte att människan i grunden är "okapabel" till att inte synda. Det är vår självupptagenhet och vilja att få styra och ställa själva som djävulen utnyttjar och som gör att vi så lätt faller för frestelser. Synden finns i världen och den sätter tryck på oss och vi faller när vi inte har gemenskap i Kristus och inte väljer att låta oss styras av Gud genom den helige Anden. Meningen ifrån början var att den kristna församlingen, Kristi kropp skulle vara enad och sammanhållen genom förening i äkta kärlek till varandra i Kristus och därigenom kunna stå emot synden i världen och bli ett ljus för alla andra människor, som skulle kunna leda dem till Gud. Men istället blev kyrkorna religiösa och påverkade av världen och maktfullkomliga och tappade därmed mycket av sin funktion. Och i och med det så blir det också svårare för var och en som är kristen att leva helt i gemenskap med Gud. Det finns ju kraft i gemenskapen eftersom det står skrivet att det två eller fler kommer överens om ska ske. Det är ju ett löfte ifrån Gud. I världen hyllas istället begreppet "ensam är stark". Men när det kommer till synd, så är vi inte lika starka när vi är ensamma och frestelserna kommer...

I grunden tror jag att det är enbart genom gemenskap med Gud, dvs genom total underkastelse till Honom och genom att låta Jesus få ta gestalt inuti oss var och en och låta honom leva genom oss och styra våra liv och våra gärningar, som vi som människor kan leva fria ifrån synd och "dåliga gärningar" här i världen. Paulus beskriver det i Galaterbrevet såhär:

och nu lever icke mer jag, utan Kristus lever i mig; och det liv som jag nu lever i köttet, det lever jag i tron på Guds Son, som har älskat mig och utgivit sig själv för mig. (Gal. 2:20)

Att komma dit är ju en process som jag tror är mer eller mindre livslång. Paulus skrev om sig själv att han inte var där ännu men att han "rusar mot målet" för att han så gärna ville få komma in i den frid och frihet som det totala kristuslivet innebär. Men att välja att gå igenom den processen är bara det ett tufft beslut. Än tuffare att faktiskt genomföra det!

Ibland upplever jag däremot att vi ibland lite väl lättvindigt ursäktar våra egna synder med just att vi som människor skulle vara inkapabla att inte synda. Om man bestämmer sig för att det är så, är det ju ingen idé att ens försöka...?

Jag tror inte att det är så enkelt. Jag tror att vi är skapade till en kärleksfull gemenskap med Gud och att vi utifrån vår frivilliga vilja till underkastelse till det kan få mer och mer frihet ifrån synd och mer frihet i livet ifrån Gud. Men det är först när man förstår att allt är en gåva och att allt kommer ifrån Gud och inte ifrån mig eller mina gärningar...;) som vi kan börja att ens förstå vidden av den friheten och att det egentligen är befrielse att välja att inte synda och inte en omöjlig bergsbestigning... Men ujuj vad svårt det är att verkligen i djupet av sitt hjärta fatta det och ännu svårare att välja att börja leva efter...:)

Det är iaf mina tankar kring detta.

Anmäl
2011-07-10 16:24 #22 av: niclas-e

#20, #21

Tack för era tankar och svar.

Jag har fått många nya tankar, och infallsvinklar, att fundera runt i detta stora ämne.

Anmäl

Det finns en till kommentar till den här diskussionen. Den är bara synlig för medlemmar på iFokus. För att läsa kommentaren, logga in eller registrera dig på iFokus.