Annons:
Etikettkyrkan
Läst 3770 ggr
Highness82
2/6/10, 7:33 PM

Att läsa Apostlabreven som Brev!

Jag skulle tycka att det vore intressant om vi här på Jesus I fokus (om ni själva vill detta) skulle skriva ner breven här på Jesus iFokus som Apostlarna skrev, och sedan läsa det som ett brev utan Kapitel och verser, och dylikt och sedan diskutera vad vi tror att brevskrivaren vill ha sagt med detta brev.

Ni som vill och känner för detta, kan läsa och kopiera ett brev ifrån NT, och sedan kan vi diskutera vad vi känner och tror att författaren ville ha sagt med detta brev!

Jag tänkte börja med Brevet till Filemon!

Till Filemon!

Från Paulus, fånge för Kristi Jesu skull, och från vår broder Timotheos till vår käre vän och Medarbetare Filemon och till vår syster Apfia, vår medkämpe Archippos och församlingen som möts i ditt hus. Nåd och frid från Gud vår Fader och Herren Jesus Kristus.

Jag tackar alltid min Gud när jag nämner dig i mina böner - jag har hört om din kärlek och din tro, din tro på Herren Jesus och din kärlek till alla de heliga. Min bön är att vad din tro ger dem skall leda till ökad insikt om allt det goda ni skall få genom Kristus. Din kärlek har varit till stor glädje och tröst för mig, eftersom de heliga är vid gott mod tack vare dig, min broder. Även om jag i Kristus har full frihet att föreskriva dig vad du bör göra, vill jag därför med tanke på din kärlek hellre vädja till dig, sådan som jag är. En åldrad Paulus och nu också fånge för Kristi Jesu skull. Jag vädjar för Onesimos, mitt barn som jag har fött i min fångenskap, honom som du inte hade någon nytta av förut men som nu är till nytta både för dig och för mig. När jag skickar tillbaka honom till dig, är det som om det vore en del av mig själv. Jag hade helst velat ha honom kvar hos mig för att han skulle vara mig till hjälp i ditt ställe, när jag nu sitter fången för evangeliets skull. Men utan ditt samtycke ville jag ingenting göra, det goda du gör skall inte ske av tvång utan av fri vilja. Kanske fick du vara utan honom en tid just för att få honom tillbaka för alltid, inte längre som en slav utan som något mer än en slav, en kär broder. Det är han i högsta grad för mig. Hur mycket mer skall han då inte vara det för dig, både som människa och som Kristen.

Om du betraktar mig som din vän, ta då emot honom som om det vore jag. Har han vållat dig skada eller är han skyldig dig något, så sätt upp det på min räkning. Jag, Paulus skriver här med egen hand. Jag skall betala. Och jag vill inte säga vad du är skyldig mig, Dig själv. Ja, min broder, låt nu mig få nytta av dig, som medkristen. För Kristi skull, Gör mig lättad och glad. Jag skriver detta i förlitan på att du kommer att lyda, och jag vet att du skall göra ännu mer än jag ber om.

En sak till, Ordna ett rum åt mig. Jag hoppas nämligen att ni tack vare era böner skall få glädjen att se mig. Epafras, som också är fånge här för Kristi Jesu skull, hälsar till dig, liksom också mina Medarbetare Markus, Aristarchos, Demas och Lukas.

Nåd från får Herre Jesus Kristus åt er ande.

När man läser detta som ett brev, utan kapitel, verser och dyligt. Vad säger då detta brev till oss läsare?

Jag ger er första ordet!=)

Nåd från vår Herre Jesus Kristus åt er Ande!

Annons:
OlgaMaria
2/6/10, 8:53 PM
#1

Jag får inga nya tankar kring det här brevet genom att läsa det på detta sätt, men jag kan ju dela med mig om brevets innehåll ändå.

Paulus skriver i ett väldigt tydligt praktiskt ärende till Filemon som han antagligen fört till tro eftersom han säger att Filemon är skyldig sig själv till Paulus. Tack vare Paulus blev Filemons liv räddat.

Brevet rör slaven Onesimos som antagligen antingen rymt från sin herre Filemon, eller kanske begått något brott (kanske mot sin herre, eftersom Paulus säger att han ska ersätta om Onesimus är skyldig sin herre något) som gjort att han hamnat i fängelse tillsammans med Paulus. Onesimus har antagligen kommit till tro genom Paulus (han har fött honom i sin fångenskap). Brevet går ut på att Paulus skickar tillbaka Onesimus till sin förre herre och Paulus vädjar till Filemon att behandla honom och ta emot honom som en älskad broder.

NT uppmanar aldrig till att slaveriet ska upphävas men detta brev är oerhört tydligt i hur man som kristen ska förhålla sig till slaveriet och antagligen också en stor orsak till att kristna varit dem som pådrivit slaveriets upphörande genom historien.

Paulus gör inte detta till en rätt och fel-fråga, han blandar inte in synd och lag, men han gör det till en kärleksfråga. Han visar att Onesiums genom Jesus hamnar på samma nivå som sin herre Filemon - de blir bröder, och om Jesus utraderar skillnaden mellan oss människor måste vi också göra det.

Som kristen blir det logiskt att ta avstånd från slaveriet eftersom alla människor är som vunna eller vilsna syskon och vi gör oss inte till herrar över våra syskon.

/ OlgaMaria, sajtvärd på Allergier iFokus

Highness82
2/6/10, 9:09 PM
#2

Tack TheresiaW för ditt svar!

Och jag håller med dig i det som du säger! Exakt denna uppfattning får jag också när jag läser detta brev till Filemon! :)

Eftersom jag inte har något att göra nu, och känner att jag vill göra något, så lägger jag upp ett annat brev skrivet av Paulus. Jag tänkte att jag skulle ta upp brevet som är till Titus!  Jag återkommer snart! =)

Guds Frid!

Highness82
2/6/10, 9:52 PM
#3

Till Titus!

Från Paulus, Guds tjänare och Jesu Kristu apostel, sänd att föra Guds utvalda till tro och till kunskap om vår religions sanning, med dess hopp om evigt liv som Gud, som aldrig ljuger, har utlovat för oändligt länge sedan - när tiden var inne gjorde han sitt ord känt för att alla genom den förkunnelse som har anförtrotts mig enligt Guds, vår frälsares befallning - från Paulus till Titus, hans äkta barn i den gemensamma tron. Nåd och Frid från Gud Fadern och Kristus Jesus vår Frälsare.

När jag lämnade dig kvar på Kreta, var det för att du skulle ordna det som återstod att göra och tillsätta de äldste i varje stad efter mina anvisningar. Oförtvitliga män, som inte har gift sig mer än en gång och vilkas barn är troende och inte kan beskyllas för ett vilt och självsvårdligt liv. Församlingsledaren måste ju vara oförvitlig, eftersom han är Guds förvaltare. Han får inte vara självgod, inte häftig, inte missbruka vin, inte vara hårdhänt, inte sniken, utan skall vara gästfri, godhjärtad, behärskad, rättfärdig, from och sträng mot sig själv. Han skall hålla sig till lärans pålitliga ord, så att han kan styrka andra med en sund undervisning och vederlägga motståndarna.

Det finns, särskillt bland de omskurna, många som inte vet sin plats, pratmakare som förvrider huvudet på andra. Dem måste man tysta munnen på, för de vänder upp och ner på hela familjer genom att för snöd vinnings skull sprida otillåtna läror. En landsman till dem, en av deras egna profeter, har sagt: "Kreterna ljuger i ett och är odjur, glupska och lata." Det vittnesbördet är sant. Vederlägg dem därför med kraft, så att de blir sunda i tron och inte ägnar sig åt judiska legender och åt påbud från människor som vänder sig bort från sanningen. För de rena är allting rent, men för dem som lever i orenhet och otro är ingenting rent, de är orena både i sinne och samvete. De försäkrar att de känner Gud, men i sina handlingar förnekar de honom. Avskyvärda är de, oförbätterliga och odugliga till varje god gärning.

Men du skall tala om för dem vad den sunda läran kräver. Äldre män skall uppträda nyktert, värdigt och behärskat, sunda i tron, kärleken och uthålligheten. På samma sätt skall äldre kvinnor uppträda så som ett heligt liv kräver, inte förtala någon och inte missbruka vin. De skall vara lärare i goda seder och fostra de unga kvinnorna till att älska man och barn, att vara anständiga, rena, husliga, goda och att underordna sig sina män, så att inte Guds ord blir smädat.

Förmana på samma sätt de yngre männen att alltid leva anständigt och var själv ett föredöme i goda gärningar. Din undervisning skall vara ofördärvad, värdig, sund och oantastlig, så att dina motståndare måste skämmas, eftersom de inte hittar något ont att säga om oss.

Slavar skall underordna sig sina herrar i allt och göra dem till viljes, inte säga emot och inte stoppa något i egen ficka. De skall alltid visa sig goda och trogna, så att de på alla sätt är en prydnad för Guds vår frälsares lära.

Ty Guds nåd har blivit synlig som en räddning för alla människor. Den lär oss att säga nej till ett gudlöst liv och denna världens begär och att leva anständigt, rättrådigt och fromt i den tid som nu är, medans vi väntar på att vårt saliga hopp skall infrias och vår store Gud och Frälsare Kristus Jesus träda fram i sin härlighet. Han har offrat sig själv för oss, för att friköpa oss från alla synder och göra oss rena, så att vi blir hans eget folk, uppfyllt av iver att göra vad som är gott. Så skall du tala, uppmuntra och tillrättavisa, med allt eftertryck. Låt ingen se ner på dig.

Påminn dem om att de skall underordna sig och lyda makthavare och myndigheter och alltid vara beredda att göra det som är gott. De får inte förolämpa någon, utan skall vara fridsamma och försynta och visa ödmjukhet mot alla människor. Vi var ju också själva en gång dåraktiga, olydiga och vilsegångna, slavar under alla möjliga impulser och lustar. Vi levde i ondska och avund, vi var avskyvärda och vi avskydde varandra.

Men när Guds vår Frälsares godhet och kärlek till människorna blev uppenbara, räddade han oss - inte därför att vi gjort några rättfärdiga gärningar, utan därför att han är barmhärtig - och han gjorde det med det bad som återföder och förnyar genom Den helige Ande. Genom Jesus Kristus, vår Frälsare, har han låtit Anden strömma över oss, för att vi genom Guds nåd skall bli rättfärdiga och, så som det är vårt hopp, vinna evigt liv. Det är ett ord att lita på.

Jag vill att du skall inskärpa detta, så att de som tror på Gud vinnlägger sig om att utföra goda gärningar. Dessa föreskrifter är bra och nyttiga för alla människor. Men dumma dispyter om förfäderna och strider och tvister om lagen skall du hålla dig ifrån. De är onyttiga och leder ingenstans. Den som vållar splittring skall du vägra att befatta dig med, efter en första och en andra tillrättavisning. Du kan vara säker på att han har gått vilse och är en syndare som har dömt sig själv.

När jag har skickat Artemas eller Tychikos till dig, så försök komma till mig i Nikopolis. Där har jag tänkt stanna över vintern. Se till att Zenas, juristen, och Apollos verkligen får allt de behöver när de reser. Även de våra måste lära sig att utföra goda gärningar, när något behöver göras, annars blir deras liv fruktlöst.

Jag har hälsningar till dig från alla hos mig. Hälsa alla våra vänner i tron.

Nåd åt er alla!

Vad säger oss detta brev?

Upp till toppen
Annons: