Annons:
Etikettden-kristna-läran
Läst 4057 ggr
Woodland
2017-04-25 16:53

JESUS SVÅRA ORD

Vissa av Jesus uttalanden är svåra att förstå rakt av, andra är svåra att ta till sig eller bådadera.

Dekanen och teologiprofessorn John W. Tweeddale ger fyra tolkningsredskap (här i kondenserad format): 

Första: Känn till sammanhanget. Låt Skriften tolka Skriften. Varje biblisk text är infattad i ett bibliskt sammanhang. Ta tid att definiera svåra ord, finna okända platser och summera huvudpoängen i stycket. 

Andra: Kolla din teologi. Ingen tolkning bör motsäga teologin i skriften. Om din tolkning motsäger de kristna trossanningarna är det säkert att du har tolkat fel.

Tredje: Ta i akt de som har gått före i tron, för tolkning sker inte i ett historiskt vakuum. Bibelkommentarer, predikningar och bibellärare hjälper oss att förstå. Stäm alltid av det du kommer fram till med de som har djupare kunskap. 

Fjärde: Ha tillit till den Helige Ande. Jesu ord är inte svåra därför att de är obskyra utan därför att de är omöjliga att tro på utan den Helige Anden. 

Hela artikeln på engelska här.

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Annons:
Woodland
2017-04-25 16:56
#1

Lukasevangeliet 13:1-5

Pontus Pilatus nämns i den Nicenska trosbekännelsen för att han spelade den offentliga rollen som domare i passionsberättelsen. 26 e.Kr.  tilldelades han en position som en lågt rankad tjänsteman i ett av de mest föraktade ämbetena i Romarriket. Enligt judiska källor som Filon och Josefus lär Pilatus ha varit en grym man som dömde nyckfullt och som var utan principer. I ett brev skrev Filon från Alexandria att Pilatus var en man som var obeveklig, våldsam, tjuvaktig, hård, grym och orättvis. Han övergav ofta habeas corpus och avrättade människor utan rättegång. Enligt dessa källor ersatte Rom till slut honom 36 e.Kr på grund av hans hårdhet, hätskhet och grymhet. Eusebios av Caesarea skrev senare att han begick självmord. Det kan finnas belägg för denna svidande bedömning. Man anar detta när man läser om Jesus rättegång där Pilatus överlämnade Jesus fastän han dömde honom som oskyldig till uppror. 

Just då kom några och berättade för Jesus om de Galileer vilkas blod Pilatus hade blandat med deras offer.”  Pilatus föraktade judarna och de föraktade honom. Med det som bakgrund kan man förstå att judarna var verkligen intresserade av att höra Jesus tankar om denna tragisk händelse i Jerusalem. 

De hedniska Romerska soldaterna hade tagit med sig sköldar med graverade hedniska inskriptioner in i Jerusalem och judarna var på gränsen till uppror. Kan detta har varit orsaken till soldaternas attack? Om så är fallet kan dessa judar ha varit inblandade i oroligheterna? Det berättas inte men troligtvis var de i templet endast  för att utöva sin religion. Så judarna undrade varför deras gode Gud tillät detta hemska dåd i självaste templet?!  Naturligtvis gick de till Jesus och berättade hur Galileerna hade blivit slaktade under tillbedjan på den heligaste platsen i hela Israel och, för dem, världen. Men hans svar var inte det de väntade.

Jesus frågade dem: "Menar ni att dessa Galileer var större syndare än alla andra Galileer, eftersom de fick utstå detta?  Nej, säger jag er, men om ni inte omvänder er, kommer ni alla att gå under som de.”  De fick inte höra den tröst eller indignation de hade väntat sig. Dessutom fortsatte Jesus med en annan händelse som de kände till. “Eller de arton som dödades när tornet i Siloam föll ner över dem, menar ni att de var större syndare än alla andra invånare i Jerusalem?  Nej, säger jag er, men om ni inte omvänder er, kommer ni alla att gå under på samma sätt."

Johannes evangelium försökte vissa av Judarna fånga Jesus i en ‘falsk dilemma’. Antingen föddes mannen blind på grund av sin egen synd eller var det på grund av sina föräldrars? Jesus svarade ingetdera! Det fanns ett tredje alternativ. Han föddes blind för att Jesus skulle bota honom och Gud skulle förhärligas i undret han upplevde.  

Jesus ville bortröja antagandet att en människas lidandet i denna värld är alltid i förhållandet till individens syndfullhet. Här i Lukas nämns två olika katastrofer.  Naturligtvis var soldaternas agerande i templet syndfullt och ont. Men när det gäller människan och Gud är linjen inte parallell eller på samma nivå, utan vertikal.  Allt lidande härstammar från syndafallet men man kan inte som en mall anse att allt lidande är direkt förknippat med individens andliga tillstånd. Detta förklaras i Jobs bok. Han som var den mest rättfärdiga människan på jorden och led oerhört. Jobs vänner trodde att han begick någon sorts hemsk eller hemlig synd och förtjänade straffet  han fick på grund av det men det stämde inte. 

Jesus sade inte “olyckor händer”. Jesus sade inte att “dessa var oskyldiga människor.” Hans svar till judarna var,   anta inte att dessa som dog i templet eller under tornet som rasade var större syndare än de flesta. Nej, säger jag er, men om ni inte omvänder er, kommer ni alla att gå under på samma sätt.   Jesus svar var “Varför skulle inte det hända er?” I sitt svar poängterade Jesus att inför Gud finns det inga oskyldiga. Judarna utgick från att Gud var skyldig människan något. 

Frågan borde vara hur kan Gud vara så barmhärtig mot den djupt upproriska människan?  Judarnas reaktion till händelserna och deras frågor är desamma som våra i dagsläget. ‘Om Gud är god varför händer hemska saker?’ Jesus svar  - “Varför skulle det inte hända?” Svaret är alltid att vi är inte befriade från lidande, tragedier eller orättvisor från medmänniskor. Oavsett vad Gud tillåter i våra liv kan det aldrig ses som en orättvisa från Guds sida för Gud är inte skyldig oss någonting. Vi är skyldiga Gud något vi inte kan återbetala. Den enda boten är att ta Jesus på allvar med hans förmaning - om ni inte omvänder er, kommer ni alla att gå under på samma sätt. 

Delvis hämtad ur R.C. Sproul  predikan här. 

Oändlig nåd mig Herren gav och än i dag mig ger. Jag kommit hem, jag vilsne var, Var blind men nu jag ser.

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Woodland
2017-04-28 10:23
#2

Varför visste inte Jesus?

[Man kan läsa detta inlägg rakt av eller kan man också göra en djupdykning i den information som länkarna ger. Detta är ett viktigt ämne med ofta förekommande frågor.]

Detta inlägg  gäller ett uttalande som står i Matteusevangeliet 24 och Markus 13: 1-27. I dessa kapitel talar Jesus om sin återkomst och i båda finns en mening som har förbryllat många i kyrkan genom tiderna:

Men om den dagen eller stunden vet ingen något, inte himlens änglar, inte ens Sonen, ingen utom Fadern.” (vers 36 respektive 32)

När Jesus i Johannes sade att Jag och Fadern är ett hävdade han en unik relation till Gud. I ljuset av detta påstående kommer frågan: Om Jesus är Gud hur kan han inte veta tiden för sin återkomst? Och om endast Fadern vet tiden för Jesu återkomst betyder detta samtidigt att den helige Ande inte vet? Hur skall man förstå detta?

Utifrån texterna kan man inte säga att Jesus talar i treenighetstermer. För att förlika denna “okunskap” som Jesus erkände i dessa verser med hans person bör vi titta på vad den kristna kyrkan fastställde om Jesus två naturer. Angående Jesus person som Gud och människa tvingas kyrkan utkristallisera läran eftersom angreppen mot den apostoliska (bibliska) läran om Kristi person och verk uppkom i flera skepnader1 under århundradens lopp. De irrläror som florerar idag är i stort sett desamma som under de fyra första århundradena. 

Konciliet i Kalcedon år 451 fastställde att Jesus var vera homo, vera Deus: sann människa, sann Gud. Det finns fyra berömda "negativ" i bekännelsen eller definitionen2. Det står att Jesus har två naturer "som inte genomgår förvirring, förändring, uppdelning eller separation". Båda naturerna finns i Jesus som en enda person. Han är inte uppdelad i två personer utan är en och densamme enfödde Sonen, Guds ord.   

Jesus talade i stycken i inledningen utifrån sin mänskliga natur och som människa visste han inte tiden för sin återkomst. Vi måste notera att han var ofelbar i sin mänsklighet för han syndade inte. Evangelierna återger exempel där den gudomliga naturen kommunicerade kunskap, så som när Jesus såg Natanael under fikonträdet  eller när han läste folks tankar som här och här. Dessa är övernaturliga händelser. 

Jesus uttalade profetior som människa. Det gjorde också profeterna i Gamla testamentet. De förblev människor; förmågan att profetera gjorde dem inte till Gud. Jesus hade i sin gudomliga natur övernaturlig kunskap till sitt förfogande men den gudomliga naturen  överförde inte allt den visste till Herrens mänskliga natur. Så när Jesus säger att han som Sonen inte vet tiden talar han utifrån sin mänskliga natur som inte är allvetande.  Så han är människa i sin mänskliga natur och Gud i sin gudomliga natur. Dessa två naturer är inte uppdelade i personen Jesus. Personen Jesus är allvetande därför att den gudomliga naturen är allvetande.   

Denna förklaring  är inte en separation mellan de två naturerna i personen Jesus utan en karakterisering av dem.  De begränsningar som han gav prov på måste tillskrivas hans mänskliga natur. Jesus som sann människa upplevde fysisk förgänglighet på samma sätt som alla människor gör.  Han växte i livmodern, föddes och blev en vuxen man, åt, hade avföring, svettades, grät, blev trött, med mera. Samtidigt behöll han sin gudomlighet.  Gud däremot blöder inte, hungrar inte, tröttnar inte, med mera. Så vi måste urskilja att när Jesus säger att  han inte vet tiden för sin återkomst talar han utifrån sin mänskliga natur. Enligt bibelläraren R.C. Sproul3 bör vi ta Jesus vid hans ord: han visste inte. 

1 Några har nämnts i flera artiklar och inlägg som härhär (gnostikerna, Cerinthus, Markions och Valentinus) och här om  Arius (inlägg #14-18 ).

2  Då vi följer de heliga fäderna, lär vi alla med en röst ut bekännelsen av en och densamma Sonen, vår Herre Jesus Kristus, som är fullkomlig i gudomlighet och fullkomlig i mänsklighet, samma sanna Gud och sanna människa, med en rationell själ och en kropp, med samma väsen som Fadern angående hans gudomlighet, och samma substans (essens) med oss när det gäller hans mänsklighet samma som oss i alla avseenden förutom synd, gällande hans gudomlighet född av Fadern före all tid, och i de  sista dagarna och för vår frälsning för oss när det gäller hans mänsklighet från Maria, jungfru Gud-bärare, en och samma Kristus, Son, Herre, enfödde, erkänd i två naturer, som inte genomgår någon förväxling, ingen förändring, ingen uppdelning, ingen separation; inte vid något tillfälle var skillnaden mellan de två naturerna borttagen genom föreningen, utan snarare bevarad attributen som tillhör båda naturerna och kommer samman till en enda person och en enda verklig varelse, han är inte skild  eller uppdelad i två personer, men är en och samme enfödde Son, Gud, Ord, Herren Jesus Kristus, precis som profeterna undervisade från början om honom och som Herren Jesus Kristus själv lärde oss, och som bekännelsen av fäderna överlämnade till oss.

Källan under rubriken "Definition  av tron."  Jag översatte denna definition från engelska. Är de någon som har en bättre översättning PM mig gärna. 

Why Didn't Jesus Know?

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Woodland
2017-05-03 19:11
#3

Jesus förbannar ett träd   

Det står i två av evangelierna att Jesus förbannade* ett träd: Markusevangeliet 11:12-24 och Matteusevangeliet 21:18-22. När Jesus och lärjungarna lämnade Betania och var på väg till Jerusalem såg Jesus ett fikonträd med blad på avstånd.  Fikonträdet växte vid vägkanten. Enligt seder och bruk fick vem som helst äta frukten av ett träd som växte vid sidan av vägen så länge det inte var inhägnat. Det var inte den vanliga årstiden för fikon i Palestina förutom ett sorts träd som bär frukt utanför säsongen. Det var en högt uppskattad sort av fikonträd. Jesus i sin mänskliga natur var hungrig. När Jesus och lärjungarna kom närmare fanns det ingen frukt utan endast blad. Då yttrade Jesus en förbannelse eller fördömelse över trädet: “Aldrig någonsin skall någon äta frukt från dig." Detta hörde hans lärjungar.” (vers 14)

Varför brydde sig Jesus om ett träd som ingen ägde och inte gjorde honom någon skada? Var detta en mörk sida av Jesus personlighet? Nej absolut inte. 

Detta var en bildläxa för lärjungarna om nationen Israel och kraften som fanns i bön. I samma mönster som profeterna som Gud sände till Israel över århundraden använde Jesus en påtaglig demonstration som ett pedagogiskt redskap men här genom sin gudomliga makt. Johannes Döparen använde ett liknande exempel från naturen.  Israel var ett gynnat folk som hade ett förbund med Gud genom Moses. De betraktades av Gud som hans eget folk, hans förstfödde; namnen var flera. De var ämnade att vara vittnen i världen för hedningarna men tyvärr som nation var de nästan i ständigt uppror mot Gud. De bar inte frukt. Bildligt talat hade de alla tecken på liv med löv såsom Moses lag och profeterna, templet, ceremonier med mera men som nation var deras hjärtan långt från Gud. Detta kulminerade i deras medverkan till sin egen Messias korsfästelse.  

Strax efter att Jesus förbannade trädet berättar Markus att han rensade templet, därefter återkommer Markus till fortsättningen i vers 20.  Fariséerna kritiserades konstant av Jesus på grund av deras synliga leverne inför andra. “Ve er, skriftlärda och fariseer, ni hycklare! Ni liknar vitkalkade gravar. Utanpå ser de vackra ut, men inuti är de fulla av de dödas ben och allt slags orenhet. Så är det också med er. Utanpå ser ni ut att vara rättfärdiga, men inuti är ni fulla av hyckleri och ondska.”  Det var detsamma med fikonträdet: yttre tecken fanns men inte fruktbärande liv. (Jesus sade att hans Fader skär bort varje gren som inte bär frukt och det är av yttersta vikt att en bekännande kristen bär frukt. )

Han visade sin makt över naturen på den Galileiska sjön när han stillade stormen och som här när trädet vissnade och dog. Han visste inte som människa att trädet skulle vissna (se inlägget #2). Han visade lärjungarna att Gud hade makten över naturen och att denna makt fanns till för dem som satte sin tillit till Gud. Och han visade också på ett profetiskt sätt vad som skulle hända Israel i framtiden när evangeliet skulle ut till hela världen och Israels folk skulle inte vara de enda som hade Guds förbund.       

*Ordet “förbannat” i detta sammanhang har att göra med dom och inte som en svordom.

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Woodland
2017-05-07 20:15
#4

"du som har öron"

Ett annat svårt och gåtfullt uttryck som Jesus använde när han hade undervisat var "Lyssna, du som har öron!" Man tänker att det är väl klart att man inte kan höra om man inte har öron? Alla som lyssnade till Jesus hade väl öron på sidan av huvudet?! 

Detta är ett uttryck som var välkänt från profeten Jesajas bok. Man sjunger ofta kören "Herre här är jag sänd mig." Det är Jesajas ord i vers 8. Men man tänker inte ofta på uppgiften Gud sände Jesaja till.  Jesaja var den store profeten efter Mose. Som ung skickades han ut med en klar befallning från Gud; hans uppgift var att kalla folket till att vända tillbaka till Gud.  Men Gud gjorde klart och tydligt att han inte skulle lyckas rätta upp problemet! Inte bara att folket inte skulle lyssna till Jesaja men att Gud själv på det andliga området skulle förhärda åhörarens sinnen: göra deras hjärtan hårda, ögon blinda och öron döva. (vers 9-10) 

Detta kan jämföras med det hände med Farao i hans konflikt med Mose. Faraos hjärtat förhärdades. Det var inte så att Farao ursprungligen hade en sann vilja att lyda, utan tvärtom. Och för varje gång han vägrade eller gick emot sina löften att släppa Israels barn förhärdades hans hjärta mer och mer. Han fick se undren men även när alla de förstfödda hade dött vaknade han inte upp och insåg att han hade att göra med en kraft utöver hans egen. Det blev till hans fördärv. 

Det är ofta så att vi tänker att Gud vill att människor till varje pris skall komma till honom och om de bara ville så hade allt varit bra. Många har anpassat budskapet och metoderna att framföra det därefter. Men Herren säger själv bestämt att sådant anpassande inte är det som avgör. 

Jesus, som bland folket var större än Mose, utförde undren som bekräftade honom som Messias och uppfyllde tecknen i Gamla testamentet. Men de religiösa ledarna tog inte emot honom.  Och folket i sin helhet tog inte emot honom. Så Jesus sade klart och tydligt angående sitt folk: "På dem uppfylls Jesaja profetia…

Johannes skrev "Men åt alla som tog emot honom gav han rätt att bli Guds barn, åt dem som tror på hans namn. De är inte födda av blod eller av köttets vilja eller av någon mans vilja utan av Gud." Det är en väldig tröst för alla som arbetar i Guds rike. Guds syften kan inte misslyckas. 

Mer om detta i inlägget "Varför liknelser?" som är början på serien om Jesu liknelse.

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Woodland
2017-05-11 09:53
#5

De som du har gett mig

Några timmar innan Jesus förråddes talade han till sin himmelske Fader. Vi får tjuvlyssna på denna bön och vi finner att det finns svåra och djupa saker som framkommer när vi studerar bönen ytterligare.   

Vid slutet av en längre utläggning full av förmaningar och undervisning (som Jesus riktade till lärjungarna och som spänner kapitlen 13-16) vänder sig Jesus direkt till sin Fader. 

Vers 9 "Jag ber för dem (lärjungarna). Det är inte för världen jag ber utan för dem som du har gett mig, eftersom de är dina." 

Detta är en hård deklaration. Vi läser att Jesus i bönen i Johannes 17 ber för de som är hans som är givna honom av Fadern. Här talar Jesus om två grupper: den ena är kyrkan som Kristus har förlöst och utvalt och tagit ut ur världen och den andra gruppen är de som är kvar däri.

Jesus gör en klar avgränsning mellan de han ber för och de han inte ber för. Han ber för de troende. Han ber inte för hela världen. Båda lärjungarna som är med honom och alla andra som i framtiden kommer att tro på honom är inneslutna i detta kapitel. Vi kan läsa att det är Fadern som har gett ett folk till Sonen.  Martin Lloyd Jones poängterar att genom hela Jesu bön ställs dessa två grupper i motsats till varandra. Jesus ber endast för en grupp, samma grupp för vilken han visar Fadern och bevarar genom bön. 

Men vad menas med ordet världen i att Jesus inte ber för den? I en av hans predikan undervisade Spurgeon att "världen" är likväl "ormens avkomma" eller det synliga förkroppsligandet av den onde ande som bebor världssystemet och opererar i "olydnadens barn" i dess energi och kraft. Denna "värld" är i den ondes våld. Alla som Herren tar till sig som sina barn har en gång vandrat i denna värld och genom Guds barmhärtighet har de fått barnaskap hos Gud. De är Faderns. Mänskligheten som inte inräknas bland de utkorade, de kallade, de frälsta, kallas "världen". Det är denna kraft som uppvisar och stoltserar med en dödlig fiendskap mot Kristus och hans utvalda och därför kallas det den "onda tidsåldern.

Vers 11-12 Helige Fader, bevara i ditt namn dem som du har gett mig, för att de skall vara ett, liksom vi är ett. Medan jag var hos dem, bevarade jag i ditt namn dem som du har gett mig. Jag vakade över dem, och ingen av dem gick förlorad, ingen utom fördärvets man, för att Skriften skulle uppfyllas.

Jesus sade i detta kapitel att ALLA som Fadern hade gett honom hade kommit till honom. Inte en enda hade gått förlorad förutom Judas, som aldrig var en av de troende eftersom "han var fördärvets man, för att Skriften skulle uppfyllas". Det var Fadern som gav Kristus en kropp av människosjälar. "Genom den vedermöda hans själ har utstått får han se och bli tillfreds" (Jes 53). 

R. C. Sproul förklarar att om Jesus gick till korset med hopp om att någon skulle använda meriten av hans död kunde han teoretiskt sett har dött förgäves. Det vill säga: offrat sig själv utan att någon kommit till honom.  Jesus gav sitt liv som ett offer för de som Fadern hade givit honom.

Partikularism ("begränsad försoning") bekräftas av alla de protestantiska grenarna, även de som tyr sig till arminianism och dispensationalism; de anser att endast troende blir frälsta.  Motsatsen finns i Universalism, en mycket sällsynt ståndpunkt bland evangeliska kristna och något de tidigarenämnda inriktningarna förnekar. Denna ståndpunkt vidhåller att alla mänskliga varelser till slut blir frälsta och att Jesu död på korset garanterar detta.  

Allt detta genererar frågor. Enligt Sproul får man begrunda Guds syfte med försoningen när det gäller varför endast vissa människor bli frälsta och hur detta relateras  till Kristus på korset. 

Fråga: Var Guds avsikt från hela evigheten att frälsa alla?  

Följdtanke: Om det var Guds syfte eller avsikt att frälsa alla skulle en enda förlorad själ innebära att Guds plan har misslyckats. Detta betyder att om inte alla blir frälsta kan Guds avsikt omintetgöras av människan. 

Inom den reformerade tron gäller att när Gud har en design, plan, och syfte så misslyckas han inte. Det han har planerat måste och kommer att genomföras och det innebär att om någon inte kommer till himlen utan sänds till evig plåga så var det aldrig Guds plan att den personen skulle bli frälst.

Fråga:  Var det Guds syfte att rädda några i denna värld?  Var Jesu korsfästning frälsningens ändamål eller ett medel till ändamålet?

Följdtanke: Det finns ändamål och medel till ändamål (medel innebär här det som används för att fullborda ändamålet/syftet).  Om medlet (korset) är ändamålet betyder det att allt Gud planerade göra var att göra frälsningen möjlig. Det vill säga, tillhandahålla en Frälsare och lämna konsekvenserna upp till den mänskliga individen. Om korset är medlet till ändamålet så använde Gud korsfästningen för att fullborda sitt eviga syfte att frälsa sitt folk. 

Reformerad teologi säger det sistnämnda; att hela syftet med att Jesus kom in i världen var för att frälsa de utvalda/utkorade. Korset var i Guds eviga plan. När Jesus dog gav han sitt liv för sina får men inte för alla människor som någonsin levde eller skall leva. Försoningen han vann var för de som Fadern givit honom och de som inte är av denna skara tar inte del av försoningen och har aldrig ämnats att göra det. 

Konsekvensen:  Det ultimata syftet med Jesu död kan inte svikta. Jesus fullbordade sitt uppdrag att göra en försoning för synd och kan/har inte misslyckats. De troende har sedan Jesu himmelsfärd haft en överstepräst vid Faderns högra sida (den högra sidan uttrycker en plats av medbestämmande och ära, med mera). Jesus lade inte bara ner sitt liv för sina får utan han ber dagligen för dem i rollen som deras överstepräst. Inte en enda person för vilken han har dött kommer att gå förlorad.  

OBS! De som är utkorade är endast kända av Gud. De  troende har inte och kan inte förtjäna Faderns val. Det är helt och hållet upp till Gud. Och att de är utkorade och frälsta är helt och hållet utav Guds nåd: Guds vilja sker. De troende är frälsta och bevarade genom Guds kraft och har en överstepräst i himlen.  Han bygger sin kyrka och helvetes portar kan inte hindra honom. Detta är den stora uppmuntran för oss och arbetet i Guds rike. Den som kommer till honom tar han emot.

Källor: R. C. Sproul, C.H. Spurgeon, Martin Lloyd Jones

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Woodland
2017-05-16 22:02
#6

“Detta släkte skall inte dö….”

Om man inte är bekant med sammanhanget så får man gärna läsa åtminstone ett av evangelierna i länkarna (och för detta inläggs skull helst Lukas).  Det kan hända att det tar lite tid att sätta sig in i resonemanget om man endast är bekant med den framtida tolkningen av Uppenbarelseboken och alla de olika bibeltexter som används för att bekräfta den tolkningen. Det går naturligtvis bra att starta en tråd för diskussion

Vi finner Jesu påstående i MatteusMarkus och Lukas-evangelierna i ett svar på lärjungarnas frågor om Jesu rike var nära förestående. 

De svåra orden i dessa tre evangelier är:

Amen säger jag er: Detta släkte skall inte dö, förrän allt detta händer. Matteusevangeliet 24:34 och Markusevangeliet 13:30 

Amen säger jag er: Detta släkte skall inte förgå, förrän allt detta sker. Lukasevangeliet 21:32   

Genom tiderna har olika förklaringar getts för att komma till någon sorts förståelse av Herrens uttalande i dessa verser. Han använder ordet  Amen och dess innebörd är ett ord som bekräftar det som sägs.   

I den profetiska litterära stilen av framåtseende profetior var det inte ovanligt för profeterna att tala om kommande dom genom katastrofer (inkluderande astronomiska omvälvningar) för att beskriva upplevelsegraden av den vånda, rädsla och förtvivlan som skulle råda. Till exempel: Månen förvandlas till blod, stjärnorna rasar från himlen, solen slocknar, med mera.1  Här använder Jesus själv detta talesätt i en förutsägelse. För att inte göra våld på texten bör dessa beskrivningar tolkas i den språkliga traditionen liknande de i Gamla testamentet.  

R.C. Sproul poängterar: Lärjungarna frågade inte hurvar eller varför dessa saker skulle hända. Jesus hade redan svarat på det. Utan det var när skulle dessa saker ske. Lärjungarna kunde knappastta in detta som Jesus sade, så omvälvande var det. 

Det finns ingen tvekan hos Herren när han återger tidsaspekten. Han talade på liknande sätt vid förvandlingsberget i Matteusevangeliet 16:28  “Amen säger jag er: Några av dem som står här skall inte smaka döden, förrän de får se Människosonen komma i sitt rike.”

Många olika förklaringar har lagts fram för att förena Jesu ord häri 16:28 med hans tillkommelse i makt och härlighet som världens domare vid tidens slut. Men här vid förvandlingsberget är det troligt att Jesus hänvisar till någonting som kommer att hända inom flera av lärjungarnas livstid, 40 år från detta. Han talar direkt till sina lärjungar: Några av er kommer att vara döda när detta händer,  men inte alla. Några av er kommer att leva och få se detta (Jerusalem och templets förstörelse 70 e.Kr.). Jesus kunde inte ge timmen eller dagen men han visste att det skulle ske inom de närmaste 40 åren.

Matteusevangeliet 10:23 säger Jesus: Och när man förföljer er i en stad, så fly till en annan. Amen säger jag er: Ni hinner inte igenom Israels städer, förrän Människosonen kommer.  Vi vet att de första Kristustroende judarna skingrades ut i Israel kort efter Pingstdagen. På grund av det kan man utesluta att Jesus menar en händelse som låg långt i framtiden. Händelsen han menade var hans tillkomst i dom över Israel.

Nu tillbaka till ursprungstexten i inlägget: enligt R. C. Sproul kan ordet som översätts till “släkte”2 betyda mer än en sak på grekiskan. Det kan till exempel beskriva en persontyp. Jesus använder detta ord för att beskriva ett ont och fördärvat släkte som inte vill tro! (Matteusevangeliet 17:17) Han beskrev den generationens otro i liknelsen av vingården.  (Matteusevangeliet 21:33-44)

Jesu beskrivning i Matteus 24, Markus 13 och Lukas 21:7.38 gick i uppfyllelse till 100% vid Jerusalems belägring med förstörelsen av det andra templet 70 år e.Kr . Det hände som han sagt. Detta bekräftas av icke-kristna källor och efterlämningar som visar att inte sten på sten av själva templet finns kvar. Både Josefus3, som troligen skrev ner ögonvittnesberättelser, och Tacticus. en Romersk historiker, ger detaljer. Enligt bådas texter såg människor soldater och vagnar i skyn runt staden och hörde en röst som sade, "Låt oss dra bort härifrån." Eusebius återberättar också detta.5 

Det är inte Jesu andra återkomst som Konung i domen som han syftar till här utan hans återkomst i dom över Israel.  Herren talar inte i dessa verser om sin slutgiltiga tillkommelse utan om vedergällningens tid (Lukas 21:22). Det var när det judiska folkets exklusiva förbundsförhållande kom att upphöra och hans rike kommer att gå ut till hela världen efter den helige Andes ankomst med predikan om de goda nyheterna. Han syftar här till Herrens vredesdag som genom Israels förskingring och templets förstörelse inledde hedningarnas tid. 

Jesaja 13:9-1134:4,   Hesekiel 32:7-8,  Sefanja,  Joel 2:30-31

2 "generation" i den engelska översättningen som allmänt betraktas som 40 år 

Josefus Bok 6 i "The Wars of the Jews". Jude som skrev för en romersk läsarkrets. Gällande ämnet i detta inlägg finns det här på engelska.

Tacitus (115)  se 13 här.

Länk till olika citat.

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Annons:
Woodland
2017-06-17 13:53
#7

"Den som tror på mig skall utföra de gärningar som jag gör, och större än dessa skall han göra…"

Johannesevangeliet 14:12

Denna vers har orsakat och orsakar fortfarande många kristna bekymmer eftersom Jesus säger villkorslöst att den som tror skall utföra större gärningar än han gjorde. När man tänker på Jesu gärningar tänker man oftast på alla de under och tecken som han gjorde. Visst gör man! 

Jesus förvandlade vatten till vinbotade sjukabespisade 4'000 personergick på vatten och uppväckte Lasarus från de döda efter fyra dagar i graven i Mellanösterns hetta. Måste den vanlige kristne väcka de döda eller gå på vatten för att kvalificeras som en utav de som tror? Menade Jesus att underverk tillhörde den vanlige kristnes liv? Gjorde Jesus ett misstag när han sade detta? De kristna undrar ibland bekymmersamt varför inte flera under och tecken sker. Är det brist på tro bland Guds folk som är orsaken till bristen på mirakler? Under sker ännu idag även om inte i samma utsträckning som många vill önska men miraklens syfte är desamma som när Jesus gick på jorden. Skulle fler tro om det fanns mirakler? Eller feltolkar vi honom och var det någonting annat Jesus menade med det han sade här?  

Flera gångar här på iFokus har det påpekats att undren Jesus gjorde hade ett syfte: att visa att han var Messias, sänd av Gud i himlen. Dessutom var de ofta förutsagda i de judiska skrifterna och kopplade till den väntade Messias tjänst och ett kännetecken för judarna att ta fäste på.  Som med allt Jesus gjorde var syftet att peka på sin Fader som hade sänt honom. Alla under han gjorde var så att hans lärjungar och judarna skulle tro på honom och dessa övernaturliga gärningar var ett bevis på hans övernaturliga ursprung. "Gärningarna som jag gör i min Faders namn vittnar om mig," sade han. Men är dessa under de "större gärningar" Jesus nämner i Johannesevangeliet? Bibel bildar en enhet.  Paulus skrev att utföra mirakel inte var någonting allmänt, så Jesus måste ha menat någonting annat.

Som alltid måste man se till versens sammanhang. 

Tidpunkten för Jesu uttalande är väldigt viktig för att förstå betydelsen av hans ord. Bibelläraren John Piper förklarar att Jesus sade detta innan sin död på korset. Innan begravningen, uppståndelsen och himmelsfärden. Herren uttalade detta innan försoningsverket var fullbordat och innan förödmjukelsen efter vilken Jesus återtog sin position vid makten i himlen; innan den helige Ande blev utgjuten över lärjungarna.  

Jesus sade dessa ord när han ännu såg framåt i tiden mot fullbordan av hans uppdrag på jorden med dess fullbordade konsekvenser. Även när Jesus förlät synder före korset var det i förutseende av hans försoningsverk. Precis såsom de Gamla testamentliga troende såg framåt till den kommande Messias och försoningsdagen så visste Jesus i detta sammanhang att hans gärning ännu inte hade fullbordats.  

När Jesus andades på lärjungarna och sade "Tag emot den helige Ande!" var det en liknelse av det som skulle hända på pingstdagen. Den helige Anden var inte känd på det viset när Jesus var på jorden.  Jesus sade att de kristna skulle förlåta synder och bibehålla synder: vi kan förklara att tron på Herren ger syndernas förlåtelse och evigt liv och att rata honom innebär att synderna inte blir förlåtna eftersom det endast finns räddning i hans namn.

De kristna har sedan den helige Ande kommit vittnat och inbjudit människor till en fullbordad försoning.  Det finns ingenting som fattas längre.  Det var därför som Jesus sade att den minste i himmelriket är förmer än Johannes Döparen. Detta evangeliserande är de större gärningarna!

Vi kan nu be till Fadern i Jesu namn eftersom vi med tillit till Guds visdomsplan vet att vi kommer få allt vad vi behöver för att förhärliga honom, för hans ära, enligt hans plan, och vilja.

(Lyssna på John Pipers predikan eller läs gärna återgivningen över detta!)

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Amen, amen säger jag er: Den som tror på mig skall utföra de gärningar som jag gör, och större än dessa skall han göra, ty jag går till
  • Redigerat 2021-07-26 10:57 av Woodland
Inlägget är låst för nya kommentarer
Upp till toppen
Annons: