Tråden är låst och inga nya kommentarer kan skapas
Den kristna läran

TRO, TANKEKRAFT, TROSRÖRELSEN Del 1 och 2

2013-11-04 22:16 #0 av: Woodland

Välkommen att ta del av denna artikelserie där vi skall ta en titt på vad sann biblisk tro är och hur den förhåller sig till sinnet och tankekraft. Skillnader emellan dessa kommer vidare att belysas när vi undersöker de olika teknikerna och lärorna inom trosrörelsen (Word of Faith movement) och dess anknytning till annan mentalteknik. Artikelserien är ingen uttömmande behandling av ämnet. Fastän kommentarsfältet är avstängt går det alldeles utmärkt att ställa en fråga eller dela en synpunkt i en ny tråd i det vanliga diskussionsforumet. Serien kommer att utökas efterhand.

Vad biblisk tro är och hur den uttrycks i bönelivet.

Ordet “TRO” används ofta i vårt språk och har många olika tillämpningsområden. Ordet är av stor vikt inom allt religiöst. Enligt Svenska Akademiens ordbok är tro förlitande, tillit, förtroende. Allt detta ryms inom bibelns definition av relationen mellan människan och Gud. Inom den kristna begreppsvärlden finns ordet definierat i bibeln. Med andra ord, vad tro är och inte är är redan givet.

Vi tror på Gud: Fadern, Sonen och Anden. Vi har frälsning genom Sonen och barnaskap hos Fadern genom Anden, m.m. Gud behöver inte tron. Guds barn lever av den. Den rättfärdige skall leva genom sin tro. Hab 2:4 Man kan lägga till eller dra ifrån bibelns definitionskriteria av ordet “tro” men i så fall avviker man från biblisk tro.

Tron är grunden för det vi hoppas på; den ger oss visshet om det vi inte kan se. Heb 11:1 Här läser vi orden hopp och visshet. Hopp är ofta en ljusglimt för en förändring och visshet är en övertygelse att hoppet skall infrias, men det måste ske inom kriterier fastställda i ordet. Men hur uttrycker vi detta i vår verklighet? Mycket av vår tro finner sitt uttryck i bön. Vi har behov, önskningar, förhoppningar och ofta uttrycks dessa i samtal med Gud. En utövning av vår beroendeställning i tron sker genom bön.

Bibeln uppmanar den kristne att komma till Gud och berätta för Honom vad vi har på hjärtat. Vet Han inte det innan? Naturligtvis! Han vet inte bara vår begäran utan också det bästa svaret. Vårt böneliv är en del av vår gemenskap med Gud och bönens tillfällen är givna för att vi skall lära känna Honom bättre. En underordnad inställning till Gud kan uttryckas som en “ståndaktig tillförsikt”. Att proklamera hur vår verklighet borde vara efter våra önskningar och sedan lägga en gudsstämpel på den som “i Jesu namn” eller “halleluja” eller “ske din vilja!” är inte ovanligt. Vi kan hoppas att Gud svarar men om våra önskningar strider mot vad bibeln lär ut förblir de endast önsketänkande.

Vi skall be inom sfären som Herren lärde i modellbönen- Ske din vilja såsom i himlen så också på jorden. Hur vet vi Guds vilja? Vi lär känna den i bibeln. Gud har ett syfte och det är att Hans vilja skall ske. I slutändan finns ingen annan vilja. När vi ber inom ramen för vad Han har uppenbarat i sitt ord kan vi ha stora förhoppningar om att Han kommer att svara oss. Han vill att vi skall bli mer och mer lika Jesus i vårt sinne och liv.

Tro är verksam i den kristnes liv -

Vi är frälsta genom tro. Ef 2:8-9

Vi är rättfärdiggjorda genom tro. Rom. 4:13, 5:1

Vi lever genom tro. Rom 1:17

Vi har tillgång till Gud genom tron. Rom 5:2

Vi har mottagit löften om den helige Ande genom tro. Gal 3:14

Vi utför Guds plan i vårt liv genom tron. 1 Tim 1:4

Vi kan se om vår tro är levande genom våra livsgärningar. Jak. 2:26

Aposteln Johannes skrev: Och vår frimodiga tro på Gud är denna: om vi ber honom om något efter hans vilja, så hör han oss. Och om vi vet att han hör oss vad vi än ber om, så vet vi också att vi får vad vi ber honom om. (1 Jn.5:14-15) Det är inte en fråga om att vi önskar oss saker med viljekraft för att få det att ske, eller att vi förhindrar någonting från att inträffa genom upprepning av ramsor eller diverse ritualer. Detta ryms inte inom det judiska/kristna trosbegreppet.

Vi har en överstepräst, Jesus Kristus, som sitter på Faderns högra sida (ett uttryck som illustrerar en maktposition). Han ber för sitt folk och Fadern hör våra böner genom Honom. Översteprästen frambär böner för sitt folk och dessa hör Fadern. (Heb 8:1)

I nästa inlägg kommer vi att titta på skillnaden mellan sann och falsk tro.

Bild: copse

Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl
2013-11-17 13:43 #1 av: Woodland

DEL 2


Tror du att ett möte med “Jesus” innebär att allt är rätt med din själ? Tror du att om du finner ett inre lugn så har du funnit sanningen? Svar: Kanske. 

Det är först och främst en identitetsfråga. 

Är du inblandad i New Age och finner att din “Jesus” tillåter olika ockulta övningar och redskap i sitt umgänge med dig? Ger din “Jesus” dig upplysningar, uppenbarelser, drömmar och visioner som är som tillägg till vad Bibeln lär ut? Hjälper din “Jesus” dig att nå vad du vill och tillsynes bistår dig att kontrollera din omgivning?

 Då är det bäst att du ser upp! Jesus är Gud. Han agerar inte så och kan inte manipuleras på det viset.  

Tro är visserligen en gåva men den gåvan är en uppenbarelse av Bibelns Gudason Jesus av Nasaret.  Han är den enda vägen. Han är alltid densamme. Det gäller hela bilden av honom: det trösterika och det obekväma. Tyvärr föreställer idag mångas bild av Jesus någon som tillåter allt.


Men även om man inte sysslar med New Age kan man vara säker på att man har en rätt tro på Jesus?

Alla som sökte sig till Jesus hade inte rätt motiv. Folk såg Jesus och visste vem han var. De rörde vid honom. De åt med honom och ställde frågor till honom. De kände igen honom i folkhopen och deras motiv för att följa honom varierade. 

 Den rike unge mannen var en “sökare” på så sätt att han förstog att denna lärare, Jesus, hade någonting som fattades honom. Den rike unge mannen kände Jesus och ställde frågor. Herren visste motiven bakom hans fråga – Vad måste jag göra för att få evigt liv? Herrens svar var inte vad den unge mannen ville höra och han vände Jesus ryggen. (Matt. 19:16-26)

De allra flesta av de judar som följde efter honom här på jorden såg undren och tecknen han gjorde. De hörde hans ord men till slut vände de honom ryggen. De fann att Han krävde för mycket och lämnade honom. (Joh. 6:22-71)

Fariseerna var djupt religösa och “rättlevnads”-människor. Fastän de kunde räkna sina släktled hela vägen tillbaka till Adam genom Abraham räckte inte stamtavlan till för att bli rätt med Gud. De kände till lagen, profeterna och de olika tolkningarna av skrifterna men var blinda. Deras hårdnackade vägran och förnekelsen av de messianska kännetecken Jesus visade genom de under han utförde ledde till att fariseerna i stort gick förlorade. (Matt 23:13-36)

Alla de som mötte Jesus under tiden han var här på jorden gick inte ifrån mötet tröstade och räddade. Flertalet fick tvärtemot uppleva en dundrande tillrättavisning och t.o.m. hot om evig förtappelse, såsom fariseerna. Ville inte Jesus att folk skulle följa honom? Ville han inte vara populär, inne, i ropet? Varför brydde han sig nästan inte alls om ifall folk godkände honom eller inte? Varför var han nöjd med att bara ha som mest 70 stycken följeslagare runtomkring sig?

Jesus förklarade hur det förhöll sig <<En lantbrukare gick på sina åkrar för att så.  När han sådde föll en del av kornen på stigen bredvid och fåglarna kom och åt upp dem. Och en del föll där marken var stenig och där det bara fanns tunt med jord. Plantorna växte snabbt i den grunda jorden, men i den heta solen torkade de och vissnade och dog, för de hade ytliga rötter. Andra korn föll bland törnbuskarna, och buskarna kvävde de ömtåliga stråna. Men en del föll i den goda jorden och gav trettio, sextio och till och med hundra gånger så mycket säd som han hade sått. Lägg märke till vad jag säger!>> (Matt. 13)

Va?!? Åhörarna fattade ingenting i denna bildberättelse.

Jesus förklarade att det inte var fel på hans ord (säden i berättelsen) utan det var jordmånen som var avgörande. Lantbrukaren var skicklig när det gällde att så ut säd på åkern, och säden hade god grobarhet, men sådden misslyckades för den föll på olika hinder och jordtyper. Herrens poäng är att följa honom innebär mer än ett temporärt intresse. Hinder kommer att finnas för alla som vänder sig till honom. Men endast de som vänder sig till honom med ett uppriktigt förvandlat sinne för att lyda honom kommer att räddas, därför att de har fått en riktig tro.

Så länge man lever så länge finns det tillfälle att lära känna Gud. För det är detta som är ett bevis för sann tro. Om man har bemödat sig att läsa artikeln ovan kan man se att det inom trosbegreppet finns en tillit till Gud som Han framställs i Bibeln. Det finns ett utelämnande av ens ve och väl till Honom. Det finns en avsky för allt som skiljer. Tron är levande. Man vandrar inte alltid spikrakt men man rör sig framåt och växer.




Med vänlig hälsning,

Woodland - Sajtvärd på Jesus i Fokus.

Anmäl

Bli medlem på iFokus

För att kunna delta i diskussionen måste du bli medlem på iFokus. Det går snabbt, enkelt, och kostar ingenting. Medlemskapet ger dig tillgång till över 300 sajter.