2013-10-14 18:49 #0 av: Woodland

Bilden som folket hade av det länge förväntade riket bestämdes av den samhällsgrupp åhöraren tillhörde och vilka rörelser i samhället de sympatiserade med. Frågorna de ställde angående detta rike speglade deras förväntningar och föreställningar. Fast här var något nytt – ett nytt regelverk.


Med Jesus ankomst till Israelerna inleddes fullbordan av Guds uppenbarelse till den judiska nationen.

Jesus föddes som människa och vandrade bland judarna. Han uppfyllde de profetior som gavs till Israel angående räddaren Messias, den som de väntade på. Genom sina under och tecken bekräftade Jesus sin gudomliga kallelse, och han gick runt landet och annonserade rikets ankomst.


Bilden som folket hade av det länge förväntade riket bestämdes av den samhällsgrupp åhöraren tillhörde och vilka rörelser i samhället de sympatiserade med. Frågorna de ställde angående detta rike speglade deras förväntningar och föreställningar.


Vid ett tillfälle besteg Jesus ett berg och proklamerade reglerna för det nya riket. När Mose mötte Gud, den andra personen i Treenigheten och fick lagarna, var det också på ett berg. Då fick inte folket komma nära berget för fara för deras liv, och instruktionerna gavs på avstånd och folket bävade. På berget som Jesus Kristus besteg kom samma Gud folket nära. Nu kunde de komma utan rädsla, bli inbjudna att lyssna till Gud's visdom och tala med Gud ansikte mot ansikte. Jesus satt inte på Moses stol som de religiösa ledarna i Jerusalem. Han satt på en obekväm och naturnära plats och hans meningar var korta och koncisa.


Fast här var något nytt – ett nytt regelverk. Det gamla övergavs inte i Jesus undervisning men förstärktes. Han lade tyngdpunkten på motiven som föranledde gärningar och inte bara själva gärningarna. Han började med sinnesattityden, och talade vidare om regler for uppförande som skulle vända på folkets samhällsvärderingar. Han gav dem kunskapens nycklar och visade vad deras Fader ville. Allt var väldigt praktiskt.



I denna predikan, den längsta vi har i skriften, började han direktiven med ordet Saliga – dvs lyckliga. Men vad han sade verkade inte vara något att vara lycklig över.


Saliga är de ödmjuka! Himmelriket tillhör dem.

Den stora majoriteten av åhörarna var fattiga och ofta föraktade. De kände till materiell fattigdom och att de inte hade mycket att säga till om. För dem var det vardagsmat att buga och bocka och be om saker från de som hade mer. Men Jesus talade om en sinnesattityd som kunde finnas oavsett de materiella tillgångarna. Ordet “saliga” fick en djupare mening än bara lycka. Det var glädje i Gudsrelationen. Här uttalade han välsignelse. Här är ödmjukhet ett erkännande av ens egen fattigdom och behov av Gud. Det är startpunkten för var och en att söka de sanna rikedomar som tillfredsställer själens djupaste behov. Som Matthew Henry skrev – Ödmjukhet är grunden för alla andra andliga dygder.- Kristus började här och hans halvbroder Jakob skrev senare “Gud har valt ut fattiga människor till att vara rika i tron. Himmelriket tillhör dem, för det är den gåva som Gud har lovat alla som älskar honom.” Jakobsbrevet 2


Saliga är de som sörjer! De ska bli tröstade.

Hur är det möjligt att vara lycklig och samtidigt sörja? Är inte detta en motsägelse? Ännu en gång poängterade Jesus välsignelsen i att känna till ens egen svaghet och sitt behov av Gud. Den helige Ande ersätter en världslig lättvindighet med en kunskap om ens djupa Gudsbehov. Hur välsignad är den som blir väckt till sorg över sin djupa andliga fattigdom och får motta bekräftelsen inom sig att enligt Guds ord är allt rätt med sin själ.


Saliga är de milda och anspråkslösa! Hela världen tillhör dem.

Här igen en tillsynes motsägelse. Är det inte de starka erövrarna som krigar på denna jord som äger länder och territorium? Jesus kallade sig själv mild och ödmjuk och erbjöd sina åhörare att lära sig av honom. Mildhet är inte feghet eller blyghet. Här finns kärnan – en sann ödmjuk person utplånar inte sin personlighet utan är villig att lära sig av Herren. Att bli undervisad av Herren gäller att bli tillrättavisad.


Saliga är de som hungrar efter rättfärdighet, för de ska bli mättade.

De som Jesus talade till visste vad det innebar att vara hungrig. De visste hur de kändes att fasta eller inte alltid ha råd att äta sig mätta. Det är inte trevligt att vara hungrig och inte ha mat - det kan helt enkelt vara livshotande. Ännu en gång anknöt Jesus till något som kunde framkalla känslor av olust. Men det han talade om gällde den andliga aptiten. Här är ett löfte att när man blir väckt till allt gott som Gud har och allt som fattas en så är det för ett syfte. Man kommer inte att bli besviken.



Saliga är de omtänksamma och barmhärtiga. Dem ska man visa barmhärtighet.

Herren visar barmhärtighet på en nivå långt utöver vad vi kan fatta. Här beskriver Jesus en karaktärsegenskap som liknar Guds. Genom att vara omtänksam och barmhärtig visar man den ädla delen av det som gör oss mänskliga. Det finns olika grader av barmhärtighet och desto större skillnad mellan givaren och mottagaren desto mer liknar man sin himmelska Fader. Det är inte bara förlåtelsen och överseendet här utan också tillrättavisande och att dela med sig av det materiella.


Saliga är de som har rena hjärtan! De ska få se Gud.

Kärnan av en troendes liv – hjärtat eller sinnesattityden. Livet utgår från hjärtat både fysiskt och andligt. Kung David skrev, “Skapa i mig ett nytt, rent hjärta, Gud, fyllt med rena tankar och stor frimodighet!” Ps. 51:12 Gud plöjer djupt i våra liv. Det är sinnet som räddas från korruption. Det är vad Gud gör i hans barns liv genom yttre omständigheter, bibelundervisning och ett vaket samvete. Löftet är en hissnande belöning – de ska få se Gud.


Saliga är det som strävar efter frid! De ska kallas Guds barn.

Guds Son kom till att mäkla frid mellan Gud och människan. Detta gjorde han genom sin död på korset och uppståndelsen. Han bar själv världens synd och ingen annan kunde utföra vad han gjorde. Om vi ska vara som han blir det nödvändigt att vi eftersträvar frid och fred så mycket som är möjligt. Enligt hans exempel gäller det inte en fred som kompromissar med sanningen, eller en byggd på svek eller bedrägeri utan en som talar sanning i kärlek. De som anser att Kristus är friden för alla som tror bör anamma ett sådant sinneslag.


Saliga är de som förföljs därför att de gör Guds vilja. Himmelriket tillhör dem.

Här är igen en skenbar motsägelse, för hur kan man vara lycklig när man förföljs? Lyckan finns i att man gör Guds vilja. Jesus sade “Vet ni vem jag är vet ni också vem min far är.” Att känna Jesus är inte bara en kliché utan evigt liv. Endast de som har passerat från andlig död till liv i Kristus kan uppskatta Herrens proklamation.


Ja, ni är lyckliga när ni blir hånade och förföljda och man ljuger om er, därför att ni är mina efterföljare.

Det verkar som Jesus upprepar sig här. Han ville bl.a. få sina lärjungar att förstå att det mäktiga kungadömet under Messias inte var på horisonten ännu. De bör vänta sig förföljelse, förtal m.m. Senare mot slutet av hans liv här på jorden sade han till dem “Här på jorden kommer ni att möta många sorger och bedrövelser, men var vid gott mod för jag har segrat över världen.” Denna förföljelse har tagit olika skepnader genom tiderna. Vi ser idag att våra trossyskon i världen genomlider fängelsestraff, halshuggning, misshandel, plundring och exil. Även i samhällen där religionsfrihet råder finns förföljelse. Den tar sitt uttryck i förolämpningar, hån, hädelse och falska anklagelser. Alla uttryck av förföljelse kommer från samma källa; det är bara en skillnad i intensitet. Förföljelsen för Kristus skull är lycka under sådana omständigheter för de bär på ett löfte.


Gläd er då av hela hjärtat! Er lön ska blir stor i himlen! Och kom ihåg att de gamla profeterna också blev förföljda.

Herren fortsätter i samma tankebanor. Förföljelsen och lidandet skall bestå till hans tillkommelse. Det står aldrig skrivet att Jesus under sin tid på jorden log eller skrattade. Vi vet han grät vid sin vän Lasarus grav och storgrät när han förutsade Jerusalems förstörelse under Titus runt 70 ef. Kr. Men här beordrar han sina barn att glädja sig med hela hjärtat, dvs. att vara väldigt, väldigt lyckliga. För att utstå förföljelse krävs Guds bevarande kraft. Vilken konstig paradox – att vara glad över svårigheter i världen och genomlida dessa. Det är en del av den kristnes identitet och man känner släktskap med de som har gått före.


Bibelverserna: Matt. 5: 1 - 12


Bild: copse