Direkt efter Jesus dop ledde den Helige Ande ut Honom i Israels öken. Där skulle han genomgå en tid av fasta, bön och prövningar. Han fastade i fyrtio dagar och nätter,ett bibliskt mönster som vi även kan se i samband med Guds förbund med Moses. Som människa var Han i ett svagt tillstånd då fienden, Satan, kom till Honom för att fresta Honom. Under en kort tid genomgick Jesus de prövningar som Israel hade genomgått under sina år ute i vildmarken. Jesus citerar Femte Moseboken som beskriver dessa prövningar. Frälsaren genomgick dem och övervann dem.

Den första prövningen var riktad mot Hans fysiska behov. Efter fyrtio dagars fasta satte svälten in. Jesus var hungrig. Fiendens förslag verkade logiskt: “Är du Guds Son, så bjud denna sten att bliva bröd". Vad kunde ha varit mer naturligt? Varför inte tillfredsställa hungern? Men prövningens mål var att så tvivel i vad Fadern hade sagt om Jesus efter Hans dop. "Denne är min älskade Son, i vilken jag har funnit behag". Satans förslag var inte en deklaration av Faderns vittnesbörd, utan var till för att så tvivel i Guds egna ord: är du Guds Son?

Jesus svarade med skriften. “Det är skrivet: Människan skall leva icke allenast av bröd” (5 Mos. 8:3.) Jesus citerade inte resten av versen, som säger “utan att hon lever av allt det som utgår av HERRENS mun.” Han visste att Satan kunde resten av versen och att andra stycket bekräftade den första delen av versen.  Jesus visade att Han inte skulle falla för Israels synd och klaga över änglamaten "manna" eller över att Moses tog dem ut i öknen utan att ge dem vatten att dricka och kött att äta. Han gav oss också en förebild i med det att när Gud deklarerar någon som Sin i Sitt ord så ska vi vila trygga i det och inte ifrågasätta Honom. Det är en icke-fråga.

I den andra prövningen använde Satan än en gång en halvsanning. Efter att ha tagit Herren upp på en stor höjd lovade Satan Jesus alla konungadömen i världen om Han endast tillbed Satan. Vi vet inte hur han visade Herren detta, kanske i en vision, men budskapet var tydligt. Satan hävdade att han kunde ge dem "åt vem jag vill". Detta är inte riktigt sant eftersom Gud aldrig har övergett Sin ultimata suveränitet över Sin skapelse. Jesus svarade än en gång med skriften: “Det är skrivet:”Herre, din Gud, skall du tillbedja och honom allena skall du tjäna.” (5 Mos 6:13. 10:20) Även här var Jesus inre öga fokuserat på “ting man inte ser”. (Heb. 11:1) Han visste vilka konungadömena var och litade på Honom. Han var inte Israel i öknen, de som vände ryggen mot Gud och tillbad en gyllene kalv.

Den tredje prövningen var en av förhastande. Satan tog Jesus till helgedomen i Jerusalem och den högsta punkten på den magnifika byggnaden. Ännu en gång var ändamålet att få Jesus att tvivla på Guds ord. “Är du Guds Son, så kasta dig ner härifrån:” Men vänta! Även Fienden kan citera skriften, och han fortsatte: “Det är ju skrivet: “Han skall giva sina änglar befallning om dig, att de skola väl bevara dig”. (Ps. 91:11) Men Jesus visste att han bara citerat en del av versen. Satan hade uteslutit den viktigaste delen: “att de (änglarna) skola bevara dig på alla dina väger.”  Psaltaren, som citeras, talar om de som håller Gud nära och lever i underkastelse till Honom. Det är de som är givna sådant skydd. Jesus kontrade än en gång med skriften: “Det är sagt: 'Du skall inte fresta Herren, din Gud.”  Att göra saker förhastigt och oförståndigt och sedan förvänta sig Guds hjälp är att fresta Gud. Våghalsen, vare han är en predikant som dricker gift eller hanterar dödliga ormar i ett försök att tvinga Guds hand, eller en person som konstant utsätter sig för farliga situationer, syndar mot Herren. Skyddet i Mark 16:18 är inte en uppmuntran att medvetet försätta sig i livsfara.  

När djävulen hade frestat Honom på alla sätt, lämnade han Honom för en tid, och änglarna trädde fram och tjänade Honom.

Många är de som har fallit för de ovanstående prövningarna i en eller någon annan form. Lösningen är att kunna Guds ord och att använda det, precis som Herren vår förebild gjorde. Våra själars fiende använder fortfarande samma taktik, och vi borde svara såsom vår Herre gjorde.

Låt oss aldrig glömma att – det som en gång skrevs- håller ännu idag.

Text: Mattius 4 och Lukas 4

Bild: copse