2013-05-09 17:56 #0 av: Woodland

Han hade fått se Guds löften om ankomsten av en räddare, Messias, som nu hade kommit, inte som en härskare, utan som ett lamm. Detta visste Johannes att han måste föra vidare.


Johannes Döparen höll till vid Jordanfloden, och folket tog sig dit för att lyssna. Med tiden sällade sig folk till Johannes och blev till efterföljare. De iakttog och lyssnade, och fick höra att Johannes själv väntade på Någon: Gud, som hade kallat honom till att döpa och predika, hade sagt att Johannes skulle se Anden sänka sig ner över denne Någon och vara kvar. Johannes kände inte till så mycket om denna Ande men visste att Anden kom och gick, och aldrig förut hade stannat kvar över någon av judarnas förfäder. Denne "Någon" Johannes väntade på var början till någonting stort. Denne person var ingen mindre än Guds unika Son som skulle döpa i Anden.

Då Jesus äntligen kom till Johannes kom Han som vilken annan dopkandidat som helst. Johannes insåg vem Han var, och sade att det var han själv, Johannes, som borde döpas av Jesus. Men Jesus gav sig inte. Han ville uppfylla “all rättfärdighet”. Jesus behövde inte döpas som ett tecken till omvändelse för Han var/är utan synd, utan för att uppfylla lagen underkastade Han sig de ceremoniella kraven för prästskapet. Som en trettioårig prästkandidat behövde Han bli döpt i vatten och smörjd med olja (symbolen för den helige Anden). Men Jesus var inte en präst under lagen som de av Levis' stam i Israel, utan den största av Överstepräster. Han var av Judas stam och därmed efter den gamla lagen inte behörig till en prästerlig tjänst. Hans rätt sträckte sig ännu längre tillbaka i tiden. Hans förfader David hade skrivit om Honom: >>Du är en präst till evig tid efter Melkisedeks sätt.<< Den helige Ande upplyste Johannes att Jesus både var präst och syndaoffer.

Johannes lydde Jesus och sänkte Honom under Jordanflodens vatten, och när Han stod upp och steg ur floden såg Johannes Döparen hur himlen öppnade sig och hur den helige Ande sänkte sig ner som en duva över Honom. En röst kunde höras säga >>Denne är min älskade Son i vilken Jag har funnit behag<< och Johannes väntan var slut.  Han hade fått se Guds löften om ankomsten av en räddare, Messias, som nu hade kommit, inte som en härskare, utan som ett lamm. Detta visste Johannes att han måste föra vidare.

En tid senare, då Johannes åter predikade vid floden, såg han Jesus som närmade sig.  Johannes vände sig till sina lärjungar och sade “Se Guds lamm som tar bort världens synd”, och lärjungarna lämnade Johannes och följde Lammet.  Med tiden kom skaran runt Jesus att växa och Johannes lärjungarskara minskade, men det fanns ingen avund hos Johannes. Då några av Johannes lärjungar kom till honom och påpekade att Jesu lärjungar själva döpte svarade Johannes prestigelöst “Han måste bli större och jag mindre.” I denna lilla mening fångade Johannes principen för det kristna livet: Han måste bli större och vi mindre.

Bibeltext: Joh. ev. 1:29-36, Matt 3: 13-17 (Jesu dop)

Bild: copse