2013-01-16 22:26 #0 av: Woodland

Han var tvungen att göra sig av med dom som ställde sig i vägen för honom. Han hade ett mål, en vision. De andra var förbrukningsbara, betydelselösa, men han var mer. Var inte Israels kung insatt av Gud själv?

Han gick fram och tillbaka över golvet, det ryckte i kroppen på honom av nervositet. Tjänarna hade sett detta förut och visste att något var på gång. Beteendet bådade inte gott. Allteftersom timmarna gick, blev vredesutbrotten mer och mer regelbundna och ögonen blev allt svartare.

"Var är dom?" skrek han. "De skulle återvända hit och berätta!"
an väntade på soldaterna som skulle återkomma till palatset med besked. Ju mer tid som gick, desto mer misstänkte han att de skulle komma med dåliga nyheter.

Ännu en gång hade han blivit lurad. Han visste det. Han kände igen mönstret. Precis som en av hans tio fruar och tre av hans barnbarn hade försökt lura honom. Svärmodern, svågern, den gamla farfarn; konspiratörer, allihopa! De förstod inte att han var kung Herodes den store. Han var tvungen att göra sig av med dom som ställde sig i vägen för honom. Han hade ett mål, en vision. De andra var förbrukningsbara, betydelselösa, men han var mer. Var inte Israels kung insatt av Gud själv? Var det inte kejsarna i Rom som utnämnt honom till kung? Till och med Augustus kände till honom väl. Vad var det nu för skämt Augustus brukade säga? "Att det var bättre att vara Herodes sugga än att vara hans familj"

Augustus visste vad som behövdes för att behålla makten. Han uppskattade Herodes sätt att få saker och ting gjorda. Hade inte Herodes byggt flera tempel till Roms gudar? Hade han inte rustat upp Jerusalem till en pärla, utökat handeln, byggt viadukter, försett Roms soldater med det de behövt, byggt Cesarea? Och Israels Gud- hur kunde inte Han godkänna Herodes när Herodes hade restauererat Jerusalems templet näst intill dess forna glans? Även om Herodes inte kunde räkna sig som heljude hade han gjort vad han kunnat göra för templet.

Ängeln återkom till Josef i sömnen, varnade honom och gav honom instruktioner. " Ge dig av med barnet och mamman, för Herodes letar efter barnet och vill döda det" Josef steg snabbt upp, skakade försiktigt om Maria för att inte väcka den nyfödde, och samlade ihop de få ägodelar de hade.
De packade endast det nödvändigaste, såsom gåvorna från besökarna som säkert skulle komma väl till pass, 2 knyten med lite husgeråd och Josefs verktyg. Mer behövde de inte. Med verktygen kunde han alltid hanka sig fram, ta lite ströjobb här och där, även om det var en osäker framtid. Maria sökte efter en förklaring. "Vad sa ängeln mer?" "Vi måste till Egypten" svarade han lågt. "Egypten? Hur länge då?" "Tills ängeln återkommer och meddelar oss" viskade Josef. Han hade inte fått mer instruktioner än så av ängeln.

Ingenting var som vanligt för den lilla familjen, varken barnets tillkommande, födsel eller tiden därefter. De förstod inte riktigt hur allt hade gått till, utan försökte bara hänga med i utvecklingen. Ibland kände Josef sig säkert otillräcklig, men han förstod att han hade ett oerhört stort uppdrag. Barnet var det viktigaste. Det skulle skyddas, aktas och älskas.

Normalt tog resan till Egypten tio dagar, men de skyndade sig så gott de kunde. Första anhalten var Hebron där de vilade, sen fortsatte de till Gaza och sen vidare längs kusten till Pelusium. De visste att många av deras landsmän hade funnit en fristad i Egypten och att de inte skulle vara de enda judarna där.

Till sist kom soldaterna tillbaka med besked. Stjärnskådarna hade lämnat landet. Herodes vrålade ut sitt missnöje. "Två år, sa de! Rid till Betlehem, ni idioter! Jag vill att ni undanröjer varje barn under två år" Även de mest erfarna av soldaterna ryggade tillbaks inför ordern. "Varje ers Höghet?" " Nej det räcker med pojkarna" svarade Herodes. “Dessa löftesbrytare sa en kung - inte en drottning. Ge er av till hålan och gör som jag befallt!" Den lilla byn Betlehem hade ca 600 invånare, och ingen av de visste vad som väntade dem. "Vi ska bara göra som vi blivit tillsagda, det blir snart glömt. Föresten, hur många pojkar under två år kan det finnas där?" ropade befälet.

De gick från hus till hus. Många försökte skydda sina älskade barn men ingenting hjälpte. Sorgen visste ingen gräns för de totalt oförstående byborna. Varför? Varför oss? Varför här?
Soldaterna försvann lika snabbt som de kommit och lämnade en massaker efter sig. Då uppfylldes det som var skriver genom profeten Jeremia: Ett rop hördes i Rama, gråt och högljudd klagan: Rakel sörjde sina barn, och hon ville inte låta trösta sig, eftersom de inte längre fanns till.

Herodes var nöjd. Faran var över och hotet var undanröjt. Om han nu bara kunde bli av med smärtan som tilltog varje dag skulle allt vara bra. Men så småningom kunde han inte värja sig längre. Han var gammal och slutet närmade sig. Hans grymhet varade dock ända in i det sista, när han beordrade att de viktigaste männen i landet skulle stängas in i idrottsarenan i Jeriko och dödas så snart Herodes hade avlidit. Stanken från hans sjuka, döende kropp spred sig långt från sängkammaren men till sist fick även Herodes släppa taget om allt han lurat till sig genom mord och lögner. I kulisserna väntade hans son Herodes Arkelaos. Ute på gatorna jublade folket för att de äntligen blivit fria från Herodes grymhet, och hans sista order uppfyllde de inte.

Josef och Maria levde i Egypten med vissheten om att de en dag skulle få återvända till Israel. En natt när Josef sov återkom ängeln och gav de instruktionerna de väntat på: De skulle återvända nu för Herodes var död. De packade sina ägodelar och reste tillbaks till Israel. Väl inne i landet blev de varse att Herodes son, Arkelaos nu var kung över Judeen. Så där kunde de inte bosätta sig. Tänk om sonen också var ute efter Jesus, precis som fadern hade varit? Nej de skulle vara säkrare någon annanstans. Den lilla familjen fortsatte norröver tills de kom fram till Galileen. De slog sig ner i en stad som hette Nasaret. Genom att bosätta sig där uppfyllde de profetian om att Jesus skulle kallas nasaré.
Jesaja 11:1 Men ett skott skall skjuta upp ur Isais avhuggna stam, en telning (Nazaren) från hans rötter skall bära frukt.
Israeliterna såg ner på människor från Nasaret. Så ännu en gång leddes Guds son till en del av Israel som föraktades och sågs som enkel av landets invånare.

Matteus 2:1-23 

Bild:  copse