2012-12-31 00:03 #0 av: Woodland

Det fanns de som väntade. Simeon, en mycket gammal man, hade fått ett löfte, en inre förvissning genom den helige Anden, om att han skulle få leva länge nog att se Messias.

Enligt judisk tradition skulle Jesus presenteras i templet i Jerusalem som Marias förstfödde. En nyförlöst mor skulle renas genom ett offer 33 dagar efter födseln. Denna lilla familj traskade upp till templet och köpte de fattigas offer, två duvor. De var inte annorlunda än tusentals andra före dom. Många gick förbi dem utan att notera dem. Det var gott om fattiga människor i Israel. De trängde sig genom folkhopen, okända för de flesta, och ställde sig i kön. Men i deras armar låg barnet; Han som skapade allt hade lagt av sig sin härlighet och var nu boende bland sitt eget folk. Det folk som hade varit så motsträviga och upproriska mot Honom och Fadern, generation efter generation.

Som med allt som hör till Himmelriket blev Jesus igenkänd genom Guds uppenbarelse.

Det fanns de som väntade. Simeon, en mycket gammal man, hade fått ett löfte, en inre förvissning genom den helige Anden, om att han skulle få leva länge nog att se Messias. Just denna dag hade han känt sig manad att skyndsamt ge sig av mot templet. Väl där gick han fram till Maria, Josef och Jesus. Denna gamla man tog helt utan förvarning barnet i sin famn och tackade Gud. Världens frälsning som skulle skådas av allt folk, en härlighet för Israel och en uppenbarelse för hedningarna, låg i hans famn. Föräldrarna förundrade sig över Simeons upprymda och känslosamma uttalande. Hur kunde han veta att detta barn var så speciellt? De flesta förstagångsföräldrar  tycker att de håller världens skatt i sin famn men just med detta barnet stämde det verkligen. Simeon berättade för dem att barnet skulle bli motsagt, att han skulle orsaka fall och upprättelse för många i Israel. Det skulle även påverka Maria och ett “svärd” skulle gå genom hennes hjärta. Denna profetsia uppfylldes senare när hon som mor fick se sin son lida och dö en brottslings plågsamma död. Simeon tillade att genom detta barnet skulle det bli uppenbarat vad många människor tänkte i sina hjärtan.

Simeons uppprymdhet gick inte att dölja. En gammal kvinna vid namnet Hanna skyndade fram till dessa fyra med barnet i centrum.  Hon hade levt länge i templet i bön och fasta, väntande på Messias. Hon och Simeon hade säkert träffats och diskuterat Guds löften under åren som gått. Hon delade Simeons glädje och som en god evangelist spred hon nyheten att räddningen hade kommit till alla de som väntade på Israels förlossning.

Alla ceremonier var avklarade efter besöket i templet. Ännu en märkvärdig händelse lades till allt som föräldrana hade upplevt hittills. En del händelser förbryllade dem och andra gjorde att de undrade hur det skulle bli med barnet. Men Josef och Maria var säkra på en sak; Hans namn. Namnet hade de fått av ängeln Gabriel. Yeshua (heb.) ellerIesous (Ἰησοῦς) (Grekisk form). Hans identitet och uppgift framgick i namnets betydelse - Yehweh frälser, Yahweh räddar. Fastän barnets identiet varit dold för de flesta blev Han inte helt anonymt i Sin Faders hus. Och Han fick namnet Jesus.

Lukas 2:21-39

Bild:  copse